Lembrowski

ABC, tv-kanalen som skall visa Oscarsgalan i USA är nervösa inför att ingen ska vilja se tillställningen, tydligen är det färre blockbusterfilmer och stjärnor än vanligt som skall medverka. Gaycowboyfilmen är för kontroversiell, många samhällskritiska filmer är nominerade som Syriana och Good Night and Good Luck, dessutom skall Jon Stewart leda tillställningen. Därför har ABC kört igång en massiv reklamkampanj för att få folk att se den på söndag.

Att ha Jon Stewart som värd är i mina ögon mindre kontroversiellt än att ha Chris Rock som var värd ifjol. Att inte så många stjärnor skall medverka anser jag vara ett tecken på att juryn tittat mindre på namn och mer på prestation. Det är visserligen ingen Clint Eastwood, Julia Roberts eller Jack Nicholson nominerade, men det är ju inte så att de nominerade är okända, och kanske är det så att en generationsväxling är på gång? Många redan duktiga skådespelare har tagit ett steg till ut från birollerna till rampljuset som Philip Seymour Hoffman, Matt Dillon och Joaquin Phoenix. Bland aktriserna finns det i sammanhanget tunga namn som Charlize Theron, Judie Dench och Frances McDormand, men har många yngre nominerade som Keira Knightley, Reese Witherspoon, Amy Adams och Michelle Williams. Så det råder ju ingen brist på kända namn.

Hans Wiklund skall kommentera Oscarsgalan på kanal 5 på natten mellan söndag och måndag, ett bra val, men jag hade ju hoppats på femmans gamla vapendragare Ronny Svensson. Men jag ska väll egentligen bara vara nöjd med att jag får se den. Jag har verkligen börjat tröttna på SVT:s oförmåga att skapa ett bra filmprogram, numer föredrar jag kvarten torsdagar klockan 08.15 på Godmorgon Sverige före Filmkrönikan, ja till och med "Godkväll med Ragnar Dahlberg" med sina filmtips är bättre. Recensenter som bara framför sin monotona monolog till tittarna är ju fruktansvärt dålig TV. De kan väll iallafall någon gång få dit två recensenter samtidigt som kan munhuggas lite? Någon som kan släppa manus för en minut och verka naturlig i TV? Kolla på fotbollsprogrammen, där går det hur smidigt som helst att analysera, kritisera och betrakta, men samtidigt få bra och intressant TV.

Just nu är jag ute och undervisar i massmedia på en gymnaiseskolan, det är riktigt kul. Jag får en verkligen genomkörare i grundläggande mediakunskap, för det ju jag som lärare som skall veta allt. Något oroväckande är deras böcker, massmedia inbäddat mellan lag och rätt och social välfärd, skriven av en statskontrollerad författare som hyllar journalistens godhet och förträfflighet. Skrämmande.

Då var det slut, OS i Turin 2006, det kanske bästa OS Sverige kommer att göra någonsin för detta kommer att vara svårslaget. 14 medaljer varav 7 guld talar för sig själv. Kronan på verket blev herrarnas Hockeyguld, spännande in i sista sekund, och Sverige hade tur i det tumult som utbröt när det var 30sekunder kvar. Kommer ni ihåg 1994? OS-guldet i Lillehammer och vad hände sedan på sommaren? Jepp, VM-brons i fotboll! Det måste ju vara ett omen.

Hörde precis Peppe Eng i TV4 sporten säga, "Efter pausen granskar vi de prostituerade i Tysklands VM" haha, verkligen dagens floskel.

Igår såg jag "A History of Violence", en film jag längtat efter då Cronenberg är en av mina absoluta favoritregissörer. Filmen gjorde mig verkligen inte besviken, riktigt obehaglig stämning som till en början kändes mycket Hitchcock, den "kanske" oskyldigt misstänkte, dramaturgiska mysticismen, långa anslaget utan klipp etc. Samtidigt är det väldigt mycket Cronenberg, även om han här tar en vändning åt realismen, och han är mer lättillgänglig för gemene man. Tror filmen skall ramla in på DVD hyllan inom kort så håll ögonen öppna om ni inte sett den.

Nu kan man pusta ut igen, Kanal5 har köpt in Oscarsgalan trots att den inte ligger i deras budgetnivå, respekt till kanal 5 Nordic.

Kollade på München häromdagen, vilken jag av någon anledning inte hade några som helst förväntningar på. Detta visade sig vara Steven Spielbergs bästa film på länge, ja kanske någonsin(!) om man som jag gillar politiska thrillers. Jag älskar thrillers från 1970-talet, Jakalen, Avlyssningen och inte minst The French Connection, och Spielberg använder sig stundtals av samma dramaturgiska tillvägagångssätt i vissa scener som påminner mycket om 70-tals klassikerna. München utspelar sig inte så mycket kring själva massakern under OS 1972, utan om en lönnmördargrupp som någon israelisk säkerhetsmyndighet skickar ut för att leta upp palestinierna bakom dådet. Eric Bana som jag flera gånger ifrågasatt är riktigt bra, Ciarán Hinds känd som Caesar i TV-serien Rome gör tillsammans med Daniel Craig (nye Bond, Layer Cake) helt ok insatser. Det som irriterar mig främst i München är närvaron av Hanns Zischler. Om ni erinrar er de första Beckfilmerna med Peter Haber och Persbrandt känner ni igen Hanns Zischler som den fruktansvärt dåligt dubbade Joseph Hillman. Denna tyska skådespelare medverkade i Beck för att tysk TV pumpat in miljoner i projektet och krävde en tysktalande skådis bland birollerna. Jag klarar inte av att se honom efter Beckfilmerna trots att det var typ 7 år sedan (kanske beror det på att Fredrik och Filip har haft med honom på listan i 100 höjdare), han står för något ont, bakgården av filmindustri, finans före skicklighet, den spruckna illusionen.

Bloggen är inte så väll uppdaterad eller får några inlägg eftersom jag kollar på mycket OS samtidigt som jag inte har någon större inspiration till att skriva i bloggen, en bloggblockering.

MEN NU ÄR DET DAGS ATT SLÅ NÄVEN I BORDET!

SVT väljer att inte sända årets Oscarsgala på TV, och ingen annan "normal" kanal verkar vara intresserad av att köpa in den! (Med normal menar jag SVT, TV3, TV4 eller Femman.) SVT menar att de inte har råd att köpa in galan eftersom OS, Fotbolls VM och Valet 2006 har kostat för mycket pengar. Det har varit deras största argument hela året då SVT lagt ner väldigt många program, t.ex. när de la ner backhoppningen på Nyårsdagen. Oscarsgalan är i sig inte speciellt kul, men det är roligt, såsom jag gör, att vid detta tillfälle tippa vinnare i goda vänners lag. Men inte minst är det tradition långt större än nått förbannat Allsång eller Kalle Anka, och det är en medborgerlig rättighet att kunna se Oscarsgalan om man vill. Förmodligen kommer någon obskyr satellitkanal som Star! eller E! visa den.

Jag uppmanar alla som läser detta att mailbomba Claes Elfsberg, SVT tvombudsman för att få dem att ändra sig! Maila honom på:

[email protected]

Det finns filmer som man har missat under lång tid och blivit påmind om det av kompisar eller att man sett filmen i en butik eller på nätet. Filmer som kompisar snackar om men som ingen har sett, och som fått smått legendarisk status, filmer som såhär i efterhand troligtvis hade gjort mig autistisk om jag varit 10 år yngre. Filmer som jag är glad över att jag såg när jag är vuxen, som t.ex. Cannibal Holocaust, Man behind the Sun, Guinea Pig serien, de filmer vars innehåll fått mig att må illa i vuxen ålder på ett obehagligt sätt. Ikväll såg jag "Salo - sodoms 120 dagar" av den italienska regissören Pasolini, en regissör känd för att skapa personliga och vålderotiska tolkningar av gamla litterära klassiker som "Tusen och en natt" och "Canterbury Tales" för vilken han vann en guldbjörn på Filmfestivalen i Berlin. Jag har försökt se "Tusen och en natt" två gånger men stängt av bägge gångerna efter 20 min p.g.a. det otroligt dåliga läppsynkroniseringen och skådespeleriet.

"Salo - sodoms 120 dagar" utspelar sig i Italien under slutet av andra världskriget, ett gång ledande fascister kidnappar unga pojkar och flickor som de sedan utnyttjar sexuellt i perversa lekar, och sedan mördar och torterar.

Som metafor över ett lands regerings, eller en klass, översitteri emot befolkningen, eller arbetarklassen, och utnyttjandet av dem fungerar Salo ganska väl. Precis som Cannibal Holocaust där västvärlden exploaterar främmande kulturer och frågar sig vem som egentligen är den riktige "kannibalen". Nu driver Pasolini allt till sin absoluta spets och förnedringen, exploateringen, våldet och övergreppen är så explicita så att man mår illa. Pasolini har inga hämningar och lämnar ingenting osagt eller i marginalen. Intressant är det eftersom fascismen växer i Italien igen, fotbollsstjärnor gör fascisthälsningar när det gör mål och italienska OS-skidåkare lovade att göra fascisthälsning om de skulle vinna guld. Värsta är att italiensk media knapp reagerar på detta, så kanske behöver Italien Pasolini, men inte jag.

Såg precis på det allt mer chanserade Filmkrönikan, där Orvar Säfström i ett moment av ofta förekommande genialitet sa att bara för att en film tar upp viktiga ämnen behöver det inte bli en bra film. Orvar belyste den bioaktuella "North Country" som en sådan, själv såg jag "Sophie Scholl - de sista dagarna" idag, en film som mycket väl passar in i Orvars teori. Sophie Scholl handlar om en kvinna med samma namn som är medlem i den tyska motståndsrörelsen under andra världskriget, men blir tillsammans med sin bror och par av de andra medlemmarna tillfångatagna av nazisterna. De evighetslånga förhören som den tyska hemliga polisen håller med Sophie är så tråkiga att jag somnar. Efter ett tag inser jag dock att det är ett smart grepp, publiken är lika ovetande som förhörsledaren angående Sophie Scholl och lika lite får vi veta om henne, men ju mer vi får veta desto längre går hon mot sin död. Smart grepp, men jag somnade nästan så ointressant det blev. Det jag mest irriterade mig på i filmen är den är så dålig på, i alla fall ett ställe, att man nästan skrattar. När Sophie står inför sin rättsprocess och håller sitt antinazistiska brandtal sitter hela rummet full med välmedaljerade nazistmilitärer och skamfullt stirrar ner i golvet, som nån kass hollywoodkomedi med politiskt tema. Regissören Marc Rothemund menar alltså att egentligen var det inga tyskar som ”ville” vara nazister, de var driva av ett fåtal galenpannor som använde rådande samhällsklimat som argument för sina idéer. Rothemund vill påvisa den tyska skammen och ångerfullheten över sin svartaste del av historien, men i München 1943? Jo tjenare. Filmen är dock mer mångfacetterad än så på andra ställen, och Julia Jentsch som spelar huvudrollen är bra. För att knyta ihop detta så föreligger det ändå ett tema känns det som, filmer med ett viktigt ämne är ingen ursäkt för att göra en dålig film!

Charles Dickens Oliver Twist är en av de stora klassikerna, historien om den föräldralösa pojken Oliver Twist har genomsyrat västvärldens litteratur sen 1838 då romanen kom ut. Åtskilliga gånger har historien filmatiserats och jag tror inte det finns någon som inte kan delar av berättelsen. Detta resulterar i att Polanskis filmatisering blir något ointressant, behöver vi verkligen ännu en film om Oliver Twist? Kritikerkåren har tagit emot filmen bra, däremot har publiken inte gjort det.

Roman Polanski var 10 år 1943 är hans föräldrar togs ifrån honom ur gettot i Warszawa, och han lämnades åt sig eget öde ensam i den stora polska staden. Detta är en av anledningarna till att han filmatiserar Dickens historia har han berättat själv i amerikansk press.

Filmen handlar om den föräldralöse Oliver Twist som rymmer efter att länge utnyttjats i 1800-talets brittiska socialsystem, och hamnar i händerna på småtjuven Fagin. Där får han lära sig ficktjuvens alla tricks och kommer i kontakt med alla lömska karaktärer i Londons undre värld. Oliver träffar den godhjärtade Mr. Brownlow som tar pojken under sina vingar, vilket inte Fagin tillåter utan hämtar tillbaka Oliver för att sedan med hans hjälp kunna göra inbrott hos Mr. Brownlow.

Polanskis version av Oliver Twist är mörk, stämningsfull och har en hel del referenser till hans tidigare film Pianisten. Sättet att filma historien känns igen och någon modernisering av berättelsen har inte skett. Det är alltså egentligen bara ännu en filmatisering av Oliver Twist, om än en snyggare version. Ben Kingsley lyfter filmen i rollen som Fagin, tillsammans med de andra vuxna skådespelarna som t.ex. Jamie Forman som Bill Sykes. Tyvärr har inte Polanski lyckats få den unge Barney Clark att övertyga som Oliver Twist, eller fått någon annan av de unga skådespelarna att lyckas i filmen. Det går ju inte att klaga på barnens prestation som skådespelare i en såpass stor film, men för att övertyga mig i sina tilldelade karaktärer misslyckas de och Polanski stort. Filmen är väldigt långsamt berättat och vill verkligen infoga varje liten del från boken vilket resulterar i att jag tycker att filmens tempo bli lidande, och den fångar aldrig åskådaren annat än i det snygga fotot.

Jag anser ändå att det är en av de bättre filmatiseringarna av historien och är fullt godkänd, en trea av fem. Men varför ska Polanski slösa bort sin talang på att återberätta en historia som tidigare berättats hundratals gånger? Jag kräver mycket av Polanski och hans filmer eftersom han tidigare skämt bort oss med några av filmhistoriens bästa ögonblick.

Samma dag som Oscarsnomineringarna släpps kommer även de mytombundna Razzie-nomineringarna för de sämsta filmerna och skådespelarinsatserna 2005. När förra årets vinnare av sämsta filmen 2004, vilken Catwoman välförtjänt kammade hem, fanns Halle Berry på plats och tog emot priset. Razzieawards har blivit en stor subkulturell händelse som många inom den amerikanska filmindustrin tycker är kul, ett antipris till amerikanska filmindustrin. I 10 kategorier får alla som har 15 dollar rösta på sämsta skådespelarpar, sämsta kvinnliga respektive manliga skådespelare, sämsta manus, sämsta regi etc.

De nominerade för sämsta film 2005 är: Deuce Bigalow: European Gigolo, Dirty Love, Dukes of Hazzard, House of Wax och Son of the Mask. Ofta när det gäller Razzieawards går de till filmer som plågat många människor genom irriterande mycket reklam, TV-spots, bakom kameran program osv. Filmer som har en ganska hög budget, men som misslyckas inom alla områden brukar vara populära vinnare.

Sämsta regi 2005: John Asher - Dirty Love, Uwe Boll - Alone in the Dark, Jay Chandrasekhar - The Dukes of Hazzard, Nora Ephron - Bewitched och Lawrence Gutterman - Son of the Mask. Hoppas Uwe vinner, han borde nämligen vinna alla år.

Ovan nämnda filmer går igen bland kategorierna, bland sämsta skådisar är även Tom Cruise nominerad för War of the Worlds och The Rock för Doom, tillsammans med Will Ferrell, Jamie Kennedy och Rob Schneider. De fem uslaste aktriser tampas Jessica Alba, Hilary Duff, Jennifer Lopez, Jenny McCarthy och Tara Reid om priset.

Läs mer på www.razzies.com