Lembrowski

Blott åttaåriga Becky från Dublin har fått hela världen att vrida sig av skratt över hennes små oskyldiga busringningar för irlänsk radio. Fantastsik dialekt, fantastiskt roligt och fantastiskt charmigt.

http://www.johntedwards.com/2006/10/15/little-irish-girl-prank-calls/

Night at the Museum (USA 2006) med Ben Stiller blev 2006 års stora jullovsfilm i Amerika. Genom beprövade metoder som dinosaurier, levande leksaker och Ben Stiller skulle denna film inte kunna bli något annat än just en succé. Filmen fick inte bara familjerna att strömma till biograferna utan fick dessutom flera amerikaner att besöka sina lokalmuseer för att kolla in pappiermachedockor, uppstoppade fåglar och annat dravel.   

Filmen handlar om den frånskilda Larry Daley (Stiller) som har svårt för att behålla de jobb han får. För att ha kvar den delade omvårdnaden om sin son Nick tvingas Larry ta första bästa jobb han kan få, ett jobb som visar sig vara nattvakt på New Yorks Museum of Natural History. Larry är inte så bevandrad inom historia men hoppas snappa upp ett och annat från den söta guiden Rebecca (Carla Gugino). Direktören för museet Dr. McPhee (Ricky Gervais), visar sig vara strikt och kompromisslös tvingar Larry att skärpa sig till sitt yttersta. Efter en snabb genomgång av ett gäng kufiska vakter (Dick van Dyke, Mickey Rooney och Bill Cobbs) får Larry en instruktionsmanual och ett nummer att ringa vid krissituationer. Under sin första natt dröjer det inte länge förrän egendomliga sakar börjar inträffa. Snart visar det sig att museets utställningar vaknar till liv om natten, och Larry finner sig själv i att konversera med Teddy Roosevelt (Robin Williams) samt bli jagad av både dinosaurier och lejon. Som småfigurer medverkar också Owen Wilson och Steve Coogan i filmen. 

Den ganska imponerande skådespelarsamlingen i Night of the Museum borde ha resulterat i höga förväntningar på filmen från min sida, men det hade jag verkligen inte. Sällan lyckas filmer med så många komediskådespelare i en film lyckas skapa någonting bra, vilket det denna gång inte heller gjorde. Det bör påpekas att filmen är gjord för barn vilket märks i värderingar, moralklichéer, uddlösheten m.m. Producenter och regissör har verkligen inte vågat gå över någon gräns överhuvudtaget utan håller sig inom ramarna på alla plan. Det mest vågade komediinslaget är när en apa kissar på Ben Stiller. Eftersom att det kryllar av skådespelare i Night of the Museum lyckas inte filmen engagera publiken i någon av de historier som presenteras, och den vanligaste scenen i filmen är en löpande Ben Stiller, antingen från någonting eller efter någonting. Lite som en ”live-action” tecknad film. Filmen påminner om dussintals andra barnfilmer med levande leksaker, där Toy Story framstår som en av de bättre, men även referenser till Gullivers resor och Jumanji förekommer. 

Vad gäller manus är det ingenting som är värt att nämna, logiska luckor, dålig känsla för karaktärer och tillvänjande händelseutveckling. Ingen skådespelare får tid att dominera och varför de överhuvudtaget behövs i filmen handlar endast om marknadsföringssyften. Den romantiska intrigen mellan Larry och Rebecca är så snabb så om du blinkar risker du att missa den. Nu är inte filmen helt genomrutten, den är lite småkul och har ett par roliga scener. Ben Stiller ger sin vanliga Ben Stillertolkning av huvudrollen, den som finns med många av hans andra filmer från Familjen är värre till Reality Bites. Night at the Museum är en amerikansk familjefilm med medelklassvärderingar kryddad med socker, säkert underhållande för de små, men en tramsigt, uddlös och ibland rent korkad film för oss andra.

Betyg:


Trailer:
http://www.apple.com/trailers/fox/nightatthemuseum/ (quicktime)

Den sjätte säsongen av Family Guy som skulle påbörjats i slutet av oktober 2006 avbröts pga förhandlingar mellan TV-kanalen Fox och Family Guys skapare Seth MacFarlane. Förhandlingarna ledde till att alla som arbetade med serien inte fick röra ett finger innan allt var klart. I slutet av förra veckan blev det slutligen klart och alla fans av serien kan ser fram emot en ny säsong som skall börja sändas under 2007.

Motorsågsmassakern har varit ett intressant fenomen som har en lite extra betydelse i Sverige i och med det idag klassiska avsnittet av debattprogrammet Studio S. I och med programmet startades en snedvriden videovåldsdebatt i Sverige och föräldrar samt lärare drabbades av moralpanik. Intressant var att Motorsågsmassakern var tio år gammal, vilket bevisar det faktum att Sverige långt in på 80-talet var ett land under starkcensur och med värdelösa filmimportörer. Motorsågsmassakern från 1974 är en av de bästa skräckfilmer som någonsin gjorts och anlände i ett sammanhang där en ny generation amerikanska filmskapare förändrade genren (se Craven, Cronenberg, Carpenter, Romero). De lämnade efter sig ett arv som ligger tungt över den amerikanska produktionen av skräckfilm. Istället har dagens amerikanska skräckfilmsregissörer inspirerats av asiatisk och italiensk skräck, vilket har märkts tydligt i Eli Roths och Sawfilmerna.

2004 gjordes en återinspelning av den gamla Motorsågsmassakern, en film som gick riktigt bra på biograferna och har nu resulterat i en prequel, det vill säga en film som utspelar sig före första filmen. Filmen säger sig kunna ge en små bitar av en förklaring till varför den galna sydstatsfamiljen tycker om att knapra i sig hippies. Mycket riktigt börjar filmen med att visa hur det gick till när Thomas ”Leatherface” Hewitt föddes och hur han likaså fick arbete på det lokala slakteriet. Ett gäng ungdomar (no shit!) är ute på en roadtrip innan bröderna Dean och Eric ska skeppas över till Vietnam. Ute på vägarna blir de antastade av ett illasinnat motorcykelgäng, och när de under ett senare tillfälle är på väg att rånas utav en av motorcyklisterna krockar de med en kossa mitt ute i den amerikanska ödemarken. En polisbil är snabbt på plats, en polis som visar sig vara Leatherface styvfar och som tar med de omtöcknade ungdomarna till familjen Hewitts sydstatargods.

The Texas Chainsaw Massacre: The Beginning är ingen bra film, det är inte ens en dålig film utan en fruktansvärt usel och värdelös film. Det finns inte ett enda ordentligt spänningsmoment i hela filmen och den saknar all form av humor som tidigare filmer har haft. Istället är det specialeffektsteamet som större delen av budgeten för att visa upp det hetaste från buttericks. Känslan av att filmen har gjorts förr och mycket bättre är överhängande, och The Beginning saknar helt känsla för både genren och serien. The Beginning är gjord av Jonathan Liebesman som också givit oss en klassiker som den pinsamt dåliga tandféskräckisen Darkness Falls. En av skådespelarna som medverkar, och som även var med i återinspelningen 2004, är Lee Ermey, (sergeanten från Kubricks Full Metal Jacket) som byggt hela sin karriär på att skrika på sydstadsdialekt, även så i denna film. Bildlösningarna kan ibland vara innovativa, men storyn i filmen, irriterade skådespeleriet och den mediokra regin skjuter filmen totalt i sank. 

Den ideologi som genomsyrar filmen är en kritik emot amerikanska södernmyten, den som beskriver imperialistiska södern som civilisationens vagga och höjdpunkt i den amerikanska historien. Motorsågsmassakern utspelar sig på en nerlagd sydstatargods av klassiskt snitt, men nu nerlagt, skitigt och ofruktbart. Ungarna som blir mördade är alltid från norra USA, saknar den särpräglade dialekten och är hippies eller vapenvägrare. Kampen mellan konservativ och libelral samhällsyn, republikaner och demokrater.

Se inte The Texas Chainsaw Massacre: The Beginning, leta fram den gamla klassikern från 74, eller se The return of the Texas Chainsaw Massacre med Renée Zellwegger och Matthew McConaughey och få dig ett gott skratt.

Betyg

Att TV-serien OC skulle läggas ner surrades det om redan i somras när det stod klart att serien bara fick halvsäsongsförtroende av FOX. Lembrowskibloggen har aldrig följt OC men tycker ändå att serien INTE ska läggas ner. Det handlar inte om att Lembrowskibloggen vill göra sig populär hos kidzen, eller är populärkulturellt konservativa. Ställningstagandet handlar istället om att alla meningslösa skådisar från serien kommer att förpesta världen med diverse poänglösa långfilmer som skall krediteras av deras eventuella "stjärnstatus". Å andra sidan går det att hoppas att de faller i glömska som Ian Ziering, Jason Priestly och Jennie Garth.

Ännu har inte X-men inspirerade serien Heroes landat i Sverige än, men borde vara på väg då den erhöll ett par Golden Globe nomineringar till årets gala. Masi Oka spelar Hiro Nakamura i Heroes, en japan som kan böja tid och rum och som beger sig till USA för att stoppa en kärnvapenexplosion. För rollen har han nu fått en nomining för bästa biroll i en dramaserie, men möter tungt motstånd från Jeremy Irons (Elizabeth I) och Jeremy Piven som Ari Gold i Entourage (just nu är det ingen som knäcker honom i någon TV-serie). Masi Oka har även medverkat i Scrubs och en del enstaka avsnitt i diverse serier. Nu har han däremot blivit castad till filmen 21 som skall regisseras av den påtänkta regissören till Dallasfilmen Robert Luketic (även Legally Blonde). 21 ska baseras på boken Bringing Down the House: The Inside Story of Six M.I.T. Students Who Took Vegas for Millions som bygger på en verklig händelse om ett gäng studenter som lär sig räkna kort och blåser olika casinon på miljontals dollar.

Masi Oka har ett utseende påminner om en typisk asiatsik datanörd, och det är inte konstigt eftersom han själv i flera intervjuer sagt att han verkligen är det. Redan vid 12 års ålder medverkade han i Times magazine i en artikel som handlade om asiatiska "Whiz Kids", och enligt uppgift skall han ha en IQ på över 180. Masi Oka har fler strängar än så på sin lyra, han är kanske mest erkänd som CGI animatör, eller digital artist. Han har sedan slutet av 90-talet jobbat för George Lucasägda specialeffektsföretaget "Industrial Light and Magic", och Oka har arbetat med filmer som senaste Pirates of the Caribbean, samtliga tre nya Star Warsfilmerna, Hulken, Världarnas Krig etc. Det är sällan det går att se den kombinationen hos en skådespelare.

Det var många, inklusive mig, som i stort sett räknade ut nya Rockyfilmen på förhand, men efter fem tidigare filmer borde jag ha vetat att när han är som mest nederlagstippad kommer han tillbaka. Rocko är tillbaka efter 16 år och han är redo att vid 60 års ålder åter kliva in i ringen. Detta är däremot inte bara en comeback för Rocky utan också för Sylvester Stallone som regissör och manusförfattare.

Rocky lever ett stilla liv som krögare i Philadelphia där han underhåller sina gäster med boxningsanekdoter från förr. Sedan hans fru Adrinan avlidigt ett par år tidigare bearbetar han fortfarande sorgen och vill gärna sjunka in i nostalgiskt grubbleri. Hans son Rocky Junior som lever i sin fars stora skugga, försöker slå sig in som revisor på en större firma och har inte någon större kontakt med sin far. Den enda vän som finns kvar från förr är svågern Paulie till vilken Rocky inte får någon större ömhet ifrån. I allt elände kommer dock en strimma hopp när Rocky träffar den ensamma mamman Marie och henne son Step, och Rocky blir snabbt en extramorfar (eller nått). Rockys nya adoptivfamilj ger honom lite förtröstan, och när han vinner en virtuell datamatch emot samtidens världsmästare i boxning känner han att det är dags att återigen snöra på sig handskarna. Det dröjer inte länge förrän Rocky får ett anbud från världsmästaren Mason ”The Line” Dixon.

Första Rockyfilmen är en del av vår västerländska kultur som förändrade inte bara sportfilmen utan filmkonsten överhuvudtaget. Det är en ikon över underdogen som tar sig fram i samhället och som står för en amerikanskmoralisk hederskodex. Första filmen var nominerad till tio Oscars och vann tre för bästa klippning, film och regi. Tyvärr ballade serien ut under 80-talet med massiva republikanska influenser, Reganism och pajasfighters som Mr T samt Dolphan.

I Rocky Balboa har Sylvester i sitt manus återgått till stämningen från den första filmen som till viss del var en socialromantisk film med italienska influenser. Nu är det en betydligt kallare värld men ännu pumpar hjärtat varm i den gamle Rocky. Filmen är väldigt enkel utan några övernaturliga inslag (läs Dolph Lundgren) och istället för att håna boxningssporten ligger filmen på en relativt realistisk nivå. Slutfighten sägs vara en uppvisningsmatch och inget annat, men den är givetvis kryddad med en skiva Hollywood.

Det är intressant att se hur Sylvester Stallone och Rockys smälter samman i denna film eftersom de båda har så många beröringspunkter. Sylvester anses av många, inklusive mig, vara en föredetting som inte gjort något vettigt på decennier, likaså ses Rocky i filmen vara en föredetting. Sylvester gör som Rocky i filmen och reser sig ur ett underläge för att visa att gubbtjyven kan än. Filmen Rocky reflekterar även vårt eget liv, när vi såg filmen för första gången, kontra när vi ser denna nya, och den tid som passerat där emellan. Det är då man inser hur man har saknat den gamle Rocky från första filmen och hur motsträvlig man än är ryser man när Rockytemat ”Gonna Fly Now” drar igång när han kutar upp för trapporna utanför konstmuseet i Philadelphia.

Nu är jag kanske lika nostalgisk som Rocky själv, och ni skall inte tro att det är det är en suverän film för den har en del brister. Sylvester vet inte riktigt hur han skall slutföra relationerna som han frambringar i filmen och många scener saknar riktig betydelse. Det är främst relationsdramat, som halva filmen handlar om, som lämnas uddlöst och tråkigt. Skådespeleriet är ganska sparsmakat, den enda karaktären i filmen som känns genomarbetad är just huvudrollen, de andra liknar mer schabloner.

Att stå emot karaktären Rocky och hans medmänsklighet gör att man inte kan slå filmen ifrån sig. Känns som att serien äntligen fick ett avslut som den första filmen förtjänar. Om ett betyg ska sättas hamnar den på en ganska svag trea, mycket nostalgi och stundtals kantigt hantverk. Kul med en film som bryter mot förväntningarna och överraskar positivt.

Betyg:

Gott Nytt 2007!

Lembrowskibloggen påbörjar det nya året med att servera en länk till årets hetaste film, Transformers! Alla som var barn på 80-talet har ett förhållande till dessa ombyggbara plastleksaker som mynnade ut i mångmiljardvinst för det amerikanska leksaksföretaget Hasbro och fick både långfilm samt en TV-serie. I den nya Kriget mellan Autobots och Decepticons landar på jorden och människorna hamnar mitt ett krig där de är totalt maktlösa. Det har varit stort hysch hysch kring filmen och det ryktades om att det läkte ut bilder på Optimus Prime på diverse fansiter, som skulle lett till att Paramount hotat stämma ansvariga för siterna. Givetvis är det ett helt förkastligt sätt att gå till väga på eftersom fansen är viktiga i ryktesspridning, mytbildningar etc som kan marknadsföra filmen bättre än sedvanlig reklam. Den enda nackdelen med den nya filmen om Transformers är att Michael Bay skall regissera den, (märks i trailern), vad som då går att förvänta sig är mycket action och tyvärr lite hjärna. Men vad gör det när trailern väcker gåshud! It's Prime Time!

http://playlist.yahoo.com/makeplaylist.dll?id=1540534&sdm=web&qtw=480&qth=300