Lembrowski

I Laholm huserade den legendariske Nore Norold, känd som "Laholms Fellini", som utan budget producerade riktigt dåliga independentfilmer. Dessa har efter Nores död 2004 blivit riktiga kultfilmer som är hett eftertraktade av samlare, men lär kunna hyras på välsorterade hyrbutiker i Laholm. En hyllning till Nore var en teliareklam med två kända Nore Norold skådisar, Eva Zabrina Bokros och Lars Nilsson. Ni kanske kommer ihåg den från den stela och otajmade klippningen, osammanhängande dialogen och replikerna var onaturliga och framtvingade. "Vad blir det till middag?" "Det blir pannkakor!" eller "Vem är det du talar med?" "Jag talar inte med någon" etc etc.

Nu har iallafall en av Nore Norolds beundrare regisserat filmen Iskallt Illdåd på samma manér. Filmen handlar om en knarklangare vars namn är Knark Olofsson, spelad av Janne Winblad som ni kan se på bilden ovan, som vill bli Halmstad och Laholms största knarklangare. Sedan utspelar sig en del bihistorier om poliserna som jagar Knark Olofsson, samt politikern Göran Palme som går till val med att försöka stoppa Knark Olofsson. Vi får även följa korta bihistorier om Knarks langare James och Gösta, samt när Halmstads lokale Countryartist Tim Morrison visar sig vara knarks son. Knark Olofssons främsta mål verkar vara att sälja knark till rockungdomar som hänger på Rockstugan i Halmstad (vilken finns på riktigt). Utan att ge er intresserade läsare några spoilers så möter Knark Olofsson i slutet av filmen poliskommissarien i ett hett "dragspels-battle".

Jag har tyvärr missat Nore Norolds filmer, men jag har en känsla av att hans filmer är lika dåliga som denna. Jag tror dock att Nore hade mer glimten i ögat än vad Henrik Påhle har, men vad ska man kräva en nollbudgetfilm av en förstagångsregissör? Meningen är dessutom att det ska vara dåligt. Se bara bilden ovan, Janne Winblad iförd ett par hörselskydd skall ge sig in i Rockstugan för att sälja knark, det kan ju inte bli roligare. Eller bilden nedan, Knark Olofsson och poliskommissarien i en dragspelsduell. Detta är tyvärr bara små guldkorn som är lite roliga i en ocean av oduglighet. Vad som lyfter filmen är Janne Winblad som Knark Olofsson, även om han ofta glömmer sina repliker ibland och stirrar rakt in i kameran så finns där en vilja att verkligen kunna leva ut sina drömmar som skådis. Regissören Henrik Påhle medverkar också i filmen som aktör och är en av de bättre skådespelarna i filmen. Eva Zabrina Bokros visar stor rutin och kunskap av yrket, vilket samtliga av alla inblandade saknar, därför sticker hon ut ordentligt och sopar mattan med alla. Om det nu går att göra något sådant i en sån här film. Stig Nilssons suggestiva musik överglänser hans skådespelartalanger, och borde belysas.

Den som har skrivit manuset borde få riktigt jävla mycket stryk, och borde de inte kunna få bort det statiska bruset från originalljudet? Det är så dåligt filmat, ljus och ljud är stinkande uselt, skådisarna missar ständigt replikerna och stirrar jämt in i kameran. Samtidigt är det faktiskt riktigt kul med sådana här lokala filmer.

Den kan bara få en etta av fem, men de är ju det som är meningen med filmen.