Lembrowski

När du tänker på film och Frankrike tänker de flesta på högtravande drama, intellektuell arthouse, experimentlust och nya vågen. Den som vill vara märkvärdig bör slänga in referenser till de franska regissörerna när de diskuterar film. Under de senaste åren har däremot fransk film visat en helt annan sida än vad den brukar. Under de senaste 5-6 åren har nämligen fransk film levererat några av de mest obehagliga skräckfilmer som någonsin producerats. Då spanjorerna har skapat skräck av en mer klassisk form i frågan om del Toros filmer och "Barnhemmet", så har fransoserna i sann fransk anda testat nya grepp för att försöka spränga genrens gränser. De har bakat ihop intryck från den skitiga tortyrskräcken, kombinerat den med italiensk giallo, plockat bitar ur J-horror (japansk) och samtidigt behåller fransosernas traditionella sätt att framställa trovärdiga karaktärer med bra skådespelare samt uppvisa en stor hantverksskicklighet.

Historisk har Frankrike en lång tradition av skräckfilm, i begynnelsen fanns Georges Melies som hade både djävlar och demoner som figurer i sina filmtricks. Många minns än idag spanjoren Luis Bunuel franskproducerade film "Den andalusiska hunden" där en kvinnas öga skärs av ett rakblad, som verkligen visade något som aldrig någonsin tidigare gjort och flyttade barriärer över vad som kunde göras. Frankrike fortsatte att producera skräckfilm, värda att nämna är "Eyes without a face" (1960) som anses vara den bästa franska skräckfilmen någonsin, Jean Rollins porr/skräckfilmer från 70-talet i synnerhet "The grapes of Death" (1978), och Roman Polanskis "Repulsion" och hans blotta närvaro som filmskapare i Frankrike under lång tid. Under 1980-talet fungerade inte den franska skräckfilmen, publiken ville ha sinnesslöa slashers och zombiefilmer och produktionen avstannade. Det dröjde till 2000-talet innan publiken började tala om Frankrike och skräckfilm igen.

2003 gjorde Alexandre Aja filmen "Haute tension" (High tension) en ganska medioker skräckfilm med stola logiska luckor i manuskriptet, men det gav honom en chans att fortsätta göra film i USA, där han dock följt upp med ännu sämre filmer som "Mirrors" med Keifer Sutherland, men gör nu en re-make på "Piranha". "Haute tension" var ändå början på något nytt. Andra filmer som dyker upp under 2000-talet och som bör nämnas är "Saint Ange" (2004), "Sheitan" (2006), "Frontiere(s)" (2007), "Ils" (Them, 2006) och kanske Michael Hanekel "Cache" (2005) som är mer drama än skräck men den har en del obehagliga inslag. De två som jag verkligen skulle vilja belysa är "A l'nterieur" (Inside, 2007) väldigt obehaglig om en gravid kvinna som sitter ensam hemma under julhelgen när en mystisk svartklädd kvinna kommer och knackar på dörren och vill ha hennes ofödda baby. I förra veckan hade "Martyrs" (2008) svensk DVD släpp. Filmen ligger nog på gränsen av vad många klarar av att se, och även jag som rostig filmbuse kunde känna stort äckel över hur vidrig denna film var. "Martyrs" berättar om hur en tjej som i unga år blir kidnappad och torterad lyckas rymma och vill nu i övre tonåren hämnas på sina kidnappare. "Martyrs" har en del vändningar, och köper man inte dem kan filmen vara extremt överdriven och man måste nog vara ganska sjuk för att se denna film hela vägen till slutet.

Till slut, vad är det som gör de franska skräckfilmerna så unika? Det första man kan se är att det inte är ovanligt att kvinnor dominerar rollistan, filmerna handlar om kvinnor, och det är både kvinnliga mördare och offer. Kvinnlig styrka i extrema situationer, enorma smärttröskel och män spelar en mindre roll i många av filmerna. Det andra är att filmerna är gjorda av relativt nya filmskapare, inga gamla rävar som gjorde halvporr på 70-talet, utan en ny skola ungdomar. Det tredje är nivån på våld och blod som är väldigt hög och utesluter därför många tittare som inte anser detta vara nödvändigt för att berätta en historia. För det fjärde har många av filmerna starka berättelser, med nyanserade karaktärer och bra skådespeleri föra att tillhöra skräckgenren. Det finns en hantverksmässig kvalité i produktionerna.

Så för dig som gillar skräckfilm och är trött på Amerikas poänglösa re-makes av "Fredagen den 13:e", tycker jag definitivt att du borde kolla in de franska filmerna.