Lembrowski

Inte nog att Lembrowski fick skavsår av allt knallande mellan Bergakungen och Draken, lätta kramper i ändalykten var att räkna med, bara ett par timmars sömn under nätterna och vädret var regnigt och fuktigt ända fram till söndagen. Ändå fick han se en del bra film, den hel del ok film och bara en väldigt usel film.

Mommy is at the hairdresser

Nu är det inte många som har missat allt snack och oscarssurr kring Danny Boyles indiska film Slumdog Millionare. Storyn är att Jamal, en pojke från slummen, ställer upp i "Vem vill bli miljonär" och genom tillbakablickar får vi reda på hur Jamal kan svaren på alla frågorna. Boyle är en regissör som alltid arbetat mycket med tempo i sina filmer och även så i denna. Det är svårt att inte dras med i historien som rullas upp, i det fantastiska fotot, fantastiska musiken och mustiga historien. Filmen har skavanker, slutet är ryckigt och ointressant och jag känner att jag skulle vilja veta mer om brodern Salim men tvingas följa den mindre intressanta Jamal. Filmen är absolut en av de mest underhållande och kanske den bästa år 2008.

Two-Legged Horse

Brinnande aktuell på grund av sitt tema och var filmen kommer ifrån (Israel). Filmen handlar om en man som var med under en invasion av Libanon för 20 år sedan men som också har förträngt det som hände. Det enda han kommer ihåg är ett ögonblick från var han tror är ett minne men som kan lika gärna vara en dröm. Med utgångspunkt från detta minne letar han upp människorna som fanns med i minnet och bit för bit börjar falla plats och han börjar minnas. Stundtals väldigt stark och upplägget är en form av animerade intervjuer, något som kan bli lite väl tråkiga ibland. Het kandidat att vinna bästa utländska film på Oscarsgalan.



Behind the glass
Ointressant kroatiskt drama om en stressad arkitekt som försöker bolla både hemmaliv, arbete och älskarinna. Välspelad dock och något plus för oförutsägbart slut.


Troubled water

Delta

Danska Flammen & Citronen handlar om två män i motståndsrörelsen under nazisternas ockupation av Danmark under andra världskriget. Filmen är alldeles för lång och tog tillsynes aldrig slut, men sen så krampade sig mina ben också i Chalmers aula. Vad filmen lyckades med var miljön, scenografi, bilar, kläder riktigt snyggt för att vara en skandinavisk film. Fotot var också snyggt och professionellt, liksom skådespeleriet. Däremot handlingen, manus hade kunnat vara betydligt mer intressant och genomarbetat.

The Curious Case of Benjamin Button är en komisk fars som skrevs av den amerikanska nationalskalden F Scott Fitzgerald 1921, och handlar om en man som är gammal när han föds, blir yngre för varje år och är ett spädbarn då han dör. Mer än så har inte F Scott Fitzgeralds korta novell gemensamt med David Finchers film The Curious Case of Benjamin Button (sv. Benjamin Buttons otroliga liv). Manusförfattaren som omtolkat Fitzgeralds novell heter Eric Roth och han ligger bakom manus till många bra filmer som Forrest Gump och The Insider, men också riktigt usla som The Postman. Att Roth även ligger bakom filmmanuset till Winston Grooms bok Forrest Gump är märkbart i filmen The Curious Case of Benjamin Button, då den påminner betydligt mer om filmen Forrest Gump än om F Scott Fitzgeralds korta novell.

Ett märkligt barn föds samma dag som det första världskriget tar slut. Bebisen är litet som ett normalt barn men bär kännetecken av en mycket gammal människa med gråstarr, reumatism etc. Mamman till barnet avlider efter förlossningen och pappan, äcklad och förskräckt över barnets yttre, sliter med sig byltet ut i den fredsfirande New Orleansnatten. Spädbarnet hamnar till slut övergiven på en trappa till ett hus som visar sig vara ett ålderdomshem. Föreståndarinnan förbarmar sig över barnet och tar det till sitt hjärta. På ålderdomshemmet passar han in bland alla äldre. Samtidigt som alla hans vänner dör bort på hemmet blir han själv bara friskare och tillsynes yngre. På hemmet träffar han en dag ett barnbarn till en av de residerande tanterna, den 5 åriga Daisy som han blir förälskad i. Benjamin blir allt yngre och när han fyller sitt 17 levnadsår (ser han fortfarande ut som en gammal gubbe) mönstrar han på bogserbåten Chelsea som tar honom ut i världen.

Jag tror många har sett trailern för den här filmen då den florerat runt på svenska nyhetssajter av det underhållningsvärdet att Brad Pitt, som spelar huvudrollen Benjamin Button, porträtterar en gammal man i filmen. När Benjamin är riktigt gammal har Brad Pitts ansikte klippts ut och klistrats in på nån CGI animerad figur, och det ser inte snyggt ut. Hos mig blir det ett irritationsmoment, och den här CGI animerade varelsen som haltar omkring drar all uppmärksamget till sig. Illusionen som är en del av filmens grundläggande fenomen försvinner och det förstör min upplevelse av den. När väl Brad Pitt fått sin egen kropp och den här CGI animerade varelsen försvinner så växer också filmen.

Likheterna med Forrest Gump är slående, den utgår från samma infallsvinkel, en pojkaktig man i huvudrollen och som för berättelsen framåt genom en berättarröst, sydstatstemat i plats och dialekt, små söta lättolkade symboler läggs in lite här och var (kolibri istället för fjäder) och filmen har samma pseudofilosofiska inställning till livet.

The Curious Case of Benjamin Button är ett drama full med magisk realism, och den berättas ur en dagbok vilken läses i nutid, eller precis innan orkanen Katrina. Denna del av filmen, uppläsandet, är fullständigt poänglös och borde ha hamnat i papperskorgen. Överlag tycker jag att manuset är svagt, Benjamin Button är en Forrest Gump liknande karaktär men saknar samma hjärta. Benjamin är bara en stilla åskådare i hela sitt liv som finner sig i allt och tycker allt är ok och normalt. Sympatisk visst, men förbannat tråkig. Tanken är att filmen ska berätta om livet och döden på ett lite skruvat sätt men utan att göra sig löjlig över det. Vilka konflikter som skulle kunna uppstå om någon blev yngre för varje år. Filmen ironiserar över livet och betraktar det på ett annorlunda bakvänt sätt. Men problematiken lämnas därhän, sopas under mattan och den verkliga känslan i kärlekshistorien uteblir.

Det finns också mycket som är bra med filmen. Skådespeleriet är fläckfritt, Cate Blanchett är alltid bra, liksom Tilda Swinton, Elia Koteas, Taraji P Henson, Julia Ormond etc. Brad Pitt gör en rekorderlig insats, men eftersom han bara är en åskådare i sitt eget liv blir det inte mycket spelutrymme för en karaktär som är likadan filmen igenom. Men var inte oroliga, Brad kommer att Oscarnomineras för bästa manliga huvudroll, men han kommer inte att vinna. Kanske en Golden Globe, men ingen Oscar, hoppas jag iallafall. Däremot tycker jag han borde nomineras i kategorin bästa biroll för prestationen i Burn after Reading.

Jag har knappt vidrört att regissören till The Curious Case of Benjamin Button är David Fincher, den hyllade mannen bakom Fight Club, Seven och Zodiac. Som jag redan berört är historien svag, något jag inte ska orera om längre, däremot är Fincher en skicklig regissör när det kommer till kameraarbete, scenerier och det visuella. Detta har Fincher lyckats med i filmen och är en av anledningarna till att jag lyckas var intresserad av filmen hela vägen tills den klockar in på blygsamma 160minuter. Fincher brukar vara mörk och vilja gå det där extra steget, här är han dessvärre återhållsam på den punkten.

The Curious Case of Benjamin Button är i stort ett skickligt hantverk med gediget skådespeleri. Däremot förstörs den av ett CGI monster, hjärtlöshet i historien och dålig känsla i berättelsen. Stark trea.