Emmygalan 2008
Emmygalan är som bekant den amerikanska TV-industrins Oscarsgala och ses också som en sådan. Lite som Oscarsgalans osnutna kusin. En gala med inte de mest lysande stjärnorna eller de mest talangfulla skådespelarna. Men det är en gala med skådespelare som vi åskådare träffar varje vecka och som vi ofta har starkare relationer till än filmskådisarna. Årets Emmygala var kanske en av de sämsta rent underhållningsmässigt och innehöll inte några större skrällar men jag har ändå valt ut ett par höjdpunkter från nattens gala.
• Don Rickles, en gammal amerikansk komiker, blir skön pensionärsrebell och ignorerar de medelklassvänliga skämten och börjar levera eget material och sabbar senare ett tacktal.
• Ricky Gervais kräver tillbaka sin Emmy som Steve Carell tog emot i Rickys frånvaro under förra årets gala med orden "I made you what you are and I get nothing back. Have you even seen Ghost Town yet? No. I sat hrough Evan Almighty, now give me my Emmy!"
• I kategorin bästa manliga huvudroll i en dramaserie har snacket innan handlat om vem som skulle få den, Jon Hamm från Mad Men eller Hugh Laurie från House MD. Vinnaren blev Bryan Cranston från den fenomenala serien Breaking Bad. Se den om ni missat den.
• Steven Colbert äter katrinplommon, åsyftar skillnaden mot vanliga plommon, och anspelar på valet i USA.
• Tom Hanks tar emot ett pris av Sally Field och säger "thanks mom", då Sally, trots att hon bara är 10 år äldre än Tom, spelade hans mamma i filmen Forrest Gump.
• William Petersen och Laurence Fishburne presenterar ett pris tillsammans och Petersen säger att han lämnar över labbets nycklar till Laurence.
Annars fanns det inga skrällar bland vinnarna. Tina Fey och 30Rock tog hem komedipriserna, John Adams tod hem miniseriepriserna, Jeremy Piven vann för tredje året i rad för sin karaktär Ari Gold i Entourage och Mad Men erhöll en Emmy för bästa dramaserie.
Annars var det en ganska rutten föreställning där programvärdarna, en ansamling av amerikansk TVs realityprogramledare, var det mest vedervärdiga. Dock i hård konkurrens med de nostalgiska tillbakablickandet från skitserier från 60-talet. Men det är kanske vad USA behöver nu i finanskrisen.
