Lembrowski

Många Martial Art fans har drömt våta drömmar om en film med både Jackie Chan och Jet Li. Dessa två kineser, som också gjort sig väl kända utanför moderlandet och dominerat kampsportsfilm internationellt, möts ansikte mot ansikte för första gången i filmen The Forbidden Kingdom (2008). Förväntningarna kanske skulle kunna gå att jämföra med när Al Pacino och Robert De Niro möttes för första gången i Heat (1995). Men när de hårdkokta maffiaskådespelarna möttes var det den stundtals brilliante Michael Mann regissör, när Kung-Fu kungarna möts är det Stuart Little 2 regissören som ligger bakom. Det skvallrar kanske lite åt vilket håll denna recension är på väg.

Jason bor i Boston och han älskar gamla Kung-Fu filmer. Under lediga stunder cyklar han ner till Chinatown för att kolla in de senaste importerade filmerna hos en gammal kines med långa mustascher. En dag hittar han en kampsportspinne inne på lagret hos den gamla kinesen. En kund skulle komma in och köpa den för över hundra år sedan och den ligger fortfarande kvar och väntar. På väg hem träffar Jason på ett gäng tuffa grabbar som släpar med sig Jason tillbaka till affären för att de ska råna den gamle kinesen. Vid rånet uppstår tumult som slutar med att Jason faller ner från taket med "ninjapinnen" i handen. I ögonblicket han faller mot sin död vaknar han upp i ett forna tiders Kina. Där träffar han sedan på byfånen Lu Yan (Jackie Chan) som berättar att pinnen han bär tillhör en förstenad apkung (Jet Li). Och äventyret börjar.

The Forbidden Kingdom är en blandning av Karate Kid (1984), The NeverEnding Story (1984), Sagan om ringen (2001) och diverse kampsportsfilm. Meningen är att filmen ska vara ett episkt äventyr men den stämningen infinner sig aldrig. Det beror på att filmen begränsas av att den är producerad för barn och tonåringar. Där filmen hade kunnat spetsas till har den istället blivit nerslipad vilket leder till att karaktärerna förblir oproblematiserade filmen igenom. Karaktärerna blir tråkiga och uddlösa.

Slagsmålsscenerna är ganska medelmåttiga då de återigen inte vågar göra något spännande. Dock är det mycket professionellt koreograferade av Yuen Woo-Ping som även arbetat med Kill Bill (2003) och The Matrix (1999). Överhuvudtaget lyfter inte filmen visuellt, någonting som jag blivit bortskämd med när det kommer till asiatiska filmer, och därför känns inte The Forbidden Kingdom som någonting speciellt.

Både Jackie Chan och Jet Li lyfter filmen med sin energi och närvaro. De tycks trivas tillsammans och det känns inte som om det finns konkurrens eller motsättningar dem emellan. Istället känns det som om Jet Li är mer lekfull än vanligt och Jackie Chan är mer fokuserad, att de båda tagit varandras kännetecken och lekt med det. Men samarbetet går ju inte för långt, Chan är fortfarande pajasen och Li den eftertänksamme (i större delen av filmen).

Regissören heter Rob Minkoff som tidigare har gjort Stuart Little filmerna och senast Eddie Murphy kalkonen The Haunted Mansion (2003). Jag kan inte förstå att Minkoff har kunnat få chansen att regissera filmen där både Jackie Chan och Jet Li spelar med samtidigt. Det är ju möjligt att spekulera i att regin inte prioriterats utan lämnats lite vind för våg. Huvudkaraktären Jason spelas av Michael Angarano (Sky High (2005), Snow Angels(2007)) och han gör inte rollen speciellt bra är det svagaste kortet i ensemblen. Jag kan se framför mig att producenterna hade velat ha Shia LaBeouf men inte lyckats locka till sig honom.

The Forbidden Kingdom blir aldrig vad den utger sig för att vara, ett episkt äventyr. Familjevänligheten gör den uddlös och tråkig, men ger lite mer kreativt utrymme för de båda stjärnorna Jackie Chan och Jet Li. Handlingen är banal och forcerad men slagsmålscenerna välkoreograferade. Det är en film som på flera sätt kan ses som en typisk sportlovsfilm.