Seraphim Falls

image113

David Von Ancken gör debut som långfilmsregissör efter att ha regisserat den del TV, såsom ett par avsnitt av CSI: New York, Oz, Numb3rs och Cold Case. I huvudrollerna finner vi meriterade Liam Neeson och Pierce Brosnan i denna film som utspelar sig ett par år efter amerikanska inbördeskriget.

Inne i en djup snötäckt skog sitter trappern Gideon (Brosnan) och grillar en kanin då han plötsligt blir skjuten i armen. I panik flyr han in i skogen. Efter honom jagar Carver (Neeson) och hans handgångna män. Genom filmens gång ges små antydningar kring Carvers motiv att blint jaga den sargade Gideon genom Amerikas vildmark. Gideon visar sig vara ytterst kompetent på både överlevnad och på att kasta kniv, vilket sätter skräck i Carvers män. På vägen träffar de på både nybyggare, mormoner, irländare, rallare och allt annat som hör den gamla västern till. 

Filmen bryter mot det traditionella filmberättande, det är inte självklart vem vi i publiken skall identifiera oss med, vilket leder till att man känner en osäkerhet kring hur filmen ska utveckla sig. Vanligtvis i filmer som drivs med den dramaturgiska modellen går det att räkna ut händelseförloppet endast genom att veta vem som är hjälte och vem som är skurk, någonting som totalt försvinner i Seraphim Falls. Personligen anser jag det vara uppfriskande tillsammans med den realistiska skildringen som präglar filmen.  

För fotot står John Toll som tidigare etablerat sig med både Tunna Röda Linjen och Braveheart på sin meritlista, i Seraphim Falls gör han definitivt inte bort sig. Liam Neeson nästan återskapar sin vanliga roll med det hårda yttre men känsliga inre, vilken han repriserat sedan Krull (1983). Jag har personligen fattat stort tycke för Pierce Brosnan post-Bond, framförallt för hans underbara tolkning som den misslyckade lönnmördaren i The Matador. Här i Seraphim Falls är han ännu bättre, och hade bara inte filmen haft två stora svagheter hade han troligtvis nominerats till ett par priser. 


Både jag och många andra har irriterats på två saker i denna film; det första är på hur motivet av Carvers maniska jakt på Gideon presenteras, samt sista halvtimmen av filmen. Den stora gåtan i filmen är just vad Gideon har gjort för att göra Carver så förbannad. När det väl kommer känns det krystat och kopierat från dussintalet spaghettivästern. Slutet är en enda röra som inte gör någon speciellt glad. Det måste ändå sägas att vägen dit är värd att se, och kanske blir filmen bättre om man köper slutet. Sedan känns en hel del igen från filmer som Jagad, Rambo 3, Once upon a time in the west och The outlaw Josey Wales med flera.

Betyg:
BetygBetygBetyg

image114


Kommentarer
Postat av: David

Yes! Seraphim Falls var en trevlig västern! Skönt med moderna västerns i "gammal tappning", det var skön Macahan-känsla i den här, bra miljöer och inga "superhjältar" med revolvrar .. Likaså 3.10 to Yuma, den var helt ok för en modern västern. Du skriver bra recensioner, jag är impregnerad!!!

2008-10-04 @ 18:41:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0