Lembrowski

För mig var Bergman ett stort berg, en utmaning. I tredje ring bestämde jag mig för att skriva mitt specialarbete om och kring Ingmar Bergman, och min mentor var min filmvetenskapslärare Mats. Han sken upp som en sol varje gång under året när vi satte oss ner för att diskutera Bergmans filmer och mitt arbete. Vid denna ålder hade jag kanske inte vett nog att verkligen förstå innebörden av Bergmans filmer, eller ens lyckas uppfatta den verkliga skicklighet han besatte. Däremot fängslades jag av svärtan, cynismen, humorn, karaktärerna, det teatrala skådespeleriet, skuld, ångest och död. Många unga men även äldre vet vem Bergman är men har fatsnat i förutfattat skitsnack kring att han är "svår". Framförallt tror jag det hänger på filmernas tempo och den teatrala dialogen som inte tilltalar en ny generation, vilket gör att de har svårt att identifiera sig med handligen och karaktärerna. Egentligen handar det bara om intresse och viljan att se film som något mer än underhållning och att kunna få det från en mästare som Bergman. Nåväl, jag fick MVG på specialarbetet men IG i Tyska B vars lektioner jag la åt sidan för att kunna skriva som Ingmar Bergman, ett val jag aldrig har ångrat.

Den som lyckats fånga ett par ord väldigt värdiga Bergman är Marcus Birro på http://www.marcusbirro.se/bloggen/?p=521.