Lembrowski

The Night Listener handlar om radioprogramledaren Gabriel Noone (Williams) som gjort sig känd genom att berätta tragiska, om än tröstande, historier under natten. Efter att ha separerat från sin pojkvän Jess (Cannavale) går Noone in i en kreativ kris som resulterar att hans producent, spelad av Sandra Oh (Dr. Yang i Grey's Anatomy), ger honom ett manuskript skriven av den 14-årig pojken Pete som i sin tidiga barndom utsattes för sexuella övergrepp. Noone och Pete börjar korrespondera vilket leder till en allt närmare vänskap. Vid ett telefonsamtal mellan Jess, Noone och Pete börjar Jess fatta misstankar om att Pete och hans adoptivmamma Donna (Collette) är samma person, eftersom deras röster påminner om varandra. Noone slår ifrån sig dessa antydningar, men kommer snart att inse att han egentligen inte vet någonting om dem, och bestämmer sig för att leta upp dem, vilket inte visar sig vara så lätt. 

Filmen bygger på en bästsäljande romanen med samma namn av Armistead Maupin som i litterära sammanhang är känd för bokserien Tales of the City, som berättar vanliga människors (oftast homosexuellas) livshistorier i San Francisco. Inte helt olikt Robin Williams roll i filmen, men även fysiskt har filmskaparna försökt få Williams att efterlikna författaren. På ett sätt märks det att filmen bygger på en känd roman, vilket också är det som stjälper filmen. Manusförfattarna har inte lyckats omarbeta filmen tillräckligt mycket för att kunna göra en bra film av den. The Night Listener är bara 82 minuter lång men känns fruktansvärt längre. Jag tror att det finns oerhört mycket råfilm som slängts bort, och de har helt enkelt inte kunnat ro filmen i land. Alla som gjort filmen har stirrat sig blida på hur bra boken är och hur viktigt budskap den har, men ingen har lyckats skapa någon konstruktivt till filmen.

Det brukar sägas, av både recensenter och publik, att Robin Williams är som bäst när han är nedtonad, som i Döda poeters sällskap eller Good Will Hunting. I The Night Listener är han nedtonad, och han försöker verkligen skapa något av sin roll, men faller tillbaka på sin säkerhet som resulterar i en uddlös karaktär. Toni Collette är en erfaren aktris och lyckas bäst i filmen som både offer och skurk på samma gång. Det finns en obehaglig känsla och spänning i filmen som i sina bästa stunder kan härledas till Hitchcock. Tyvärr krackelerar både tempo, spänning och manus ständigt i filmen och ger inget bestående intryck. Maupin och Miramax skulle ha lyssnat på vad den gamle Hitch sa en gång: "det är bara mediokra böcker som blir bra filmer".