Lembrowski

Sol, sol du varma
milda, förbarma
dig över Norden,
frigör den arma
frostbundna jorden
landet, där mörkret i världen är störst!
Dagen, ej natten
växter och vatten
icke de eviga drivor och isar
är det som släcker och läskar och lisar
tungans och ögonens svält och törst.

Sol, sol, du varma
milda, förbarma
dig ifrån ovan, öka den arma
styvmodersgåvan,
värmen de sparsamma strålarna ge
tungsinnes-anden,
där över landen
himlarna ej lysa klart, men snöga,
- kallt bliver hjärta och kallt bliver öga
sist av allt kallt som de känna och se.

/ Gustaf Fröding