Cannibal
Ralf Meiwes, verklighetens kannibal
Jag kan inte komma ihåg när jag senast stängde av en film för något annat än att jag varit trött eller att filmen varit dålig. Igår däremot stängde jag av en film för att jag inte klarade av att se mer, det grafiska våldet som fanns i filmen blev för starkt och fick mig att stänga av. Det har aldrig hänt innan. Jag anser mig själv ändå sett en del som fått många att vända maginnehållet utåt, som exempelvis Men behind the Sun, Guinea Pig-filmerna samt diverse italienska historier. Det enda svaret jag har på mitt agerande är att jag kanske inte var på humör eller så har jag bara börjat bli gammal för dessa typer av filmer.
Filmen jag började se hette Cannibal från 2005 och handlar om det uppmärksammade kannibalen i Tyskland för 4 år sedan. Ni kommer säkert ihåg historien, en tysk man annonserade ut på nätet att han ville äta en människa, någon svarade och sa att han ville bli uppäten. Tidningar skrev spaltmeter om att de ätits ett könsorgan innan mannen som ville bli äten blev det. På grund av sitt innehåll är filmen förbjuden i Tyskland, med all rätt. Att filmen är av låg budget märks redan i början på bildkvalité, foto, dialog etc. I början av filmen försöker debuterande regissören Marian Dora att förklara kannibalens handlingar genom Tysklands våldsamma historia och kultur. En teori som inte är helt ovidkommande i Tyskland då den tyska filmvetaren Kracauer noterade redan på 40-talet och han sett nazismens framväxt genom att notera inslag i den tyska kulturen som förutsade vad som skulle hända. Kannibalen spelas av en flintskallig rödlätt tysk med pipskägg som knallar omkring i sin hemstad för att söka potentiell middag kan man tänka. Samtliga tackar nej till hans inbjudan, men genom att chatta på något som ser ut vara ett ordbehandlingsprogram får han kontakt med personen som vill ätas. Nu vänder filmen och blir betydligt mörkare. I ett råttbo till hus leker de ”brokeback mountain”, spelar boule nakna och äter äckliga chokladkex som ibland går att hitta billigt på Netto. Men så snart händer det man borde ha förväntat sig, könsorganscenen, då stängde jag av filmen, bröt skivan i mitten, brände upp den, grävde ner den, nog sagt om det.
Jag vet inte vem som överhuvudtaget kan vara publik till en film som denna, jag kan inte ens sätta mig in i hur människorna tänker som gjort filmen. Tydligen finns det en del människor som lämnat kommentarer om det på imdb, vilka är överlag positiva! I betygsättningen ser jag däremot att nästan ¼ som sett filmen givit absoluta bottenbetyget. Detta jag skriver är inte en utmaning till någon att se Cannibal, utan denna text är någon form av psykoterapi åt mig själv.