Beyoncé kan inte göra en powerhouse roundkick, eller?
Jag ogillar musikaler. Det fanns en tid när jag kunde bli underhållen av en musikal men en dag såg jag West Side Story med Carl Dyall i en av rollerna. Musikalen var omarbetad och förlagd i nutida miljö, istället för The Jets och The Sharks var det invandrare och nynazister som bråkade. Sedan den dagen kan jag inte se musikaler på samma sätt längre, jag klarar helt enkelt inte av det. Blir det för musikaligt mår jag dåligt.
Filmen Dreamgirls bygger på musikalen Dreamgirls som i sin tur löst bygger på popdivorna i The Supremes öde. Troligtvis hade filmen varit bättre om den verkligen ha de byggt på den legendariska tjejgruppen med Diana Ross i spetsen, och filmen hade höjts med riktiga namn och låtar. Nu blir det väldigt många antydningar och för oss som inte kan ett skit om amerikansk Motown slutar bry oss ganska snart.
Filmens mise-en-scène är ganska tråkig, och större delen av filmen utspelar sig runt eller på en scen, på samma sätt som filmer gjorde för låt säga 100 år sedan. Regissören Bill Gordon (Kinsey, Gods and Monsters) har inte brytt sig nämnvärt om att bearbeta musikalen till film. Sättet att låta handlingen glida in ett spontant musikalnummer stinker Tim Rice, och hur filmen verkligen bryter för paus efter akt 1 och 2, likt ett reklaminslag i en amerikansk TV-serie som går på SVT. Ni vet, långsam ut fade-ning till svart efter en känslomässig stark scen.
Beyoncé Knowles som antyds vara Diana Ross är ungefär lika bra skådis som Steven Segal, dock kan Steven göra en powerhouse roundkick, vilket inte Beyoncé kan göra. Eller det kanske hon kan, vad vet jag, men i så fall borde hon ha försökt göra en för att höja underhållningsvärdet i Dreamgirls. Hon är inte bara Steven Segaldålig, hon är nästan Jessica-Simpson-i-Employee-of-the-month-dålig. Inte riktigt, men nästan. Däremot är hon och snygg och kan sjunga, vilket genast överstiger Segals stjärnglans, men hon borde också hålla sig till detta. Karaktärerna är för övrigt kantiga och schablonartade och Eddie Murphy är den enda som lyckas ge lite liv i sin karaktär.
Dreamgirls har fått åtta oscarsnomineringar och kommer till all olycka vinna ett par stycken. Eddie Murphy, den gamla 80-talsidolen, är den enda personen som höjer filmen och plockar en för bästa biroll. Jennifer Hudson, f.d. Idol deltagande, som skriker sig igenom hela filmen kan vinna den kvinnliga birollen. Den tredje vinsten kommer de att få för en av låtarna som är nominerade för bästa original låt. Det är skamligt att se hur kategorin "Best Achievement in Music Written for Motion Pictures, Original Song" blir sämre och sämre för varje år som går. I och för sig prenumererade Disney på just den kategorin under många år under 90-talet vilket pekar på tvivelaktig kvalité redan då, men i år är den sämre än någonsin.
En värdelös film med en bra Eddie Murphy och ganska snyggt scenografi. Och hur många rövar som Bill Gordon och Dreamgirlstjejerna har fått slicka (eller ännu värre) för att vinna dessa priser och för att få dessa nomineringar vill jag inte ens veta.
Betyg:
Trailer (quicktime):
http://www.apple.com/trailers/dreamworks/dreamgirls/trailer2/
Jag håller med dig den var inte riktigt min typ av film,vilket ger den betyget 2 hos mig också.
För en gångs skull så håller jag nästan till punkt och pricka med dig. Tyckte till och med att du rakt av citerat mig i ett par stycken. Min glädje försvann dock lite när du attackerade Disneys nomineringar angående låtarna. Fanns inga tvivel där inte. DE VAR BÄST helt enkelt. Sopade mattan med allt och framför allt. De håller än...därmed basta
Kloka tankar bör frambringas sen om det kom från dig är en annan fråga min goda vän. Meningen du tänker på är: "troligtvis hade filmen varit bättre om den verkligen ha de byggt på den legendariska tjejgruppen med Diana Ross i spetsen, och filmen hade höjts med riktiga namn och låtar." Om du nu så gärna vill kan jag ge dig credd för den meningen, även om jag själv anser att den framkom i en gemensam diskussion.
