Lembrowski

När jag slötittade på TV igårkväll innan John Blund kom och stödde grus i ögonen råkade jag zappa mig in på någon form av LiveTV på TV4 som handlade om fotboll. Nice timeing tyckte jag och såg fram emot lite nattsuddande fotbollssnack. Sedvanligt var det Ola Wenström och Magnus Hedman i studion som dagen till ära plockat skräp på Råsunda och funnit en nerklottrad näsduk från Stuart Baxter. Det dröjde inte länge förrän jag blev helt illamående, inte för att det var nån lismande Hammarbyare i soffan, utan för att bildproducenterna fått storhetsvansinne och gjorde svepande panoramaåkningar i studion. Inte bara en gång utan hela tiden under samtalen och diskussionerna. Som om inte detta var nog användes skakig handkamera vilken nyttjades lika skickligt som en webkamera inställd på ansiktssökning. Kontinuerligt under den kvart jag såg av programmet surrade kamerorna planlöst omkring i studion, ansikten zoomades ut och in, och totalt ointressanta närbilder på Wenstöms feja var en producentfavorit. Kamerorna var ständigt i rörelse, inte en död sekund, problemet var att den "så kallade" estetiken som användes dödade det mesta som sades i studion, och allt blev bara en rörig sörja. Jag vet inte om det har varit såhär under hela säsongen men någon borde stoppa produktionen och ställa en ansvarig till svars. Den första frågan som producenterna bör ställa är varför? Varför skall ett fotbollsprogram bildproduceras som en Jonas Åkerlund video eller som en film av Tony Scott på ecstasy?

För tre veckor sedan började CBS köra den nya cops&robbers serien Smith på tisdagskvällarna. Skådespelarlistan var bra med bland annat Ray Liotta och Amy Smart i stora roller. Ett gäng professionella tjuvar med Ray Liotta i spetsen bryter sig in på Tanner Museum i Chicago, vi får följa förberedelserna, tillslaget och flykten. Det var påkostat, snyggt, spännande, välspelat och kanske var det som var problemet då första avsnittet kändes som en film och inte som en TV-serie. Istället för att etablera en tråd som skulle löpa över flera avsnitt lades allt krut på ett häftigt förstaavsnitt. Det andra avsnittet var inte alls i samma klass, som om producenter och manusförfattarna blivit överraskade att de skulle behöva göra åtta avsnitt. I avsnitt tre försöker manusförfattarna nysta fram lite nya trådar som skall kunna funka till en vidare intressant serie, men nu är den alltså nerlagd. Det är flera "Oceans 11" serier som har blivit nerlagda trots mycket bra produktion, Theif är en som till och med kammade hem en Emmy för en månad sedan. Nu är den amerikanska TV världen stenhård, FOX och ABC har serier varje kväll som drar till sig enorma publikskaror. CBS överlever på sina CSI serier och NBC har verkligen halkat efter. Jag gillade Smith, skönt cool Liotta och enormt söta Amy Smart, med häftiga biroller av till exempel Shohreh Aghdashloo (House of sand and fog, Xmen 3). Kanske var Liotta lite stel i huvudrollen, men när är han inte det? Till och med när han är hög som ett hus i Maffiabröder är han lika stram. Jag tror det var saknaden av ett längre perspektiv som fattades, tillsammans med ett bra andraavsnitt. Idag är inte piloten det viktigaste, det är andraavsnittet som bestämmer en series framtid.

Prison Break var en serie som hade ett klart utstakat mål, de skulle bryta sig ut från fängelset och Wentwoth Miller hade en blueprint tatuerad på sin kropp. Nu vet jag inte hur långt ni har kommit i Sverige, men surprise surprise de rymmer, och nu är serien helt handfallen. Publiken är lika vilsen som serien och det måste vara den sämsta säsong två som någonsin gjorts. Karaktärer byter sida på fem minuter och den nyintroducerade antagonisten är visserligen bra, men varför kan de inte döda av de gamla meningslösa rollerna? Vi får följa varenda biroll och avsnitten haltar och blir fragmentariska. Personligen tycker jag att de ska döda hälften av karaktärerna och arbeta mer och bättre på en central handling.