Lembrowski

Det har snackats en hel del om Stålmannen på den här bloggen, nu är den senaste filmen här och äntligen kommer det att bli ett slut på allt prat om mannen med rost i kalsongerna.

Publiken har drunknat i all reklam som har gjort för den här filmen, och därför vet många redan vad filmen kommer att handla om. Vilket inte hindrar mig ifrån att göra en kort resumé. Superman har varit borta för att leta efter sin hemplanet och återkommer nu till jorden. Lois Lane har gift sig och skaffat barn vilket får Kal-El att bli lite surmulen när han nu kommer tillbaka efter alla år. Lex Luthor har sol-och-vårat en rik äldre dam som går bort i början av filmen och lämnar över sin rikedom till honom. I Superman från 1978 slänger Clark Kent en bit kristall från sin hemplanet i isen uppe vid nordpolen och genom den skapas Supermans "Isfort av avskildhet" eller ”The Icefortress of solitude". Nu planerar Lex göra samma sak fast i större skala vilket skall resultera i en ny kontinent samt lägga hela Nordamerika under vatten.

Att se Superman Returns är som att se om Superman (1978), karaktärerna skall presenteras på samma sätt, filmen har en liknande utveckling, och Singer vill kopiera Richard Donners film alldeles för mycket på flera punkter. Var skall denna uppföljare ta över? Det sades innan att den skulle följa Superman 2 eftersom Singer inte ansåg att han skulle ta ställning till pajasfilmerna 3 och 4. Men i tvåan upptäcker Lois att Clark Kent är Superman, han till och med offrar sina krafter för att gifta sig med en "jordkvinna". I Superman Returns däremot har hon ingen aning om kopplingen mellan dem båda, vilket logiskt säger att den tar över efter Superman (1978).

Superman Returns lider av att den skall följa en 28 år gammal film. Brandon Routh fick rollen för att han liknade Christopher Reeves, Kate Boswoth skall spela samma typ av Lois som Margot Kidder och flera gånger spelar inte Kevin Spacey Lex Luthor utan såsom Gene Hackman spelade Lex Luthor. Det läggs in en massa referenser till den gamla filmen i både dialog och handling. Bryan Singer följer Richard Donner slaviskt i stegen och fortsätter Jesus och bibelreferenserna som Donner hade i 78-tals versionen, för att skapa en mer episk film. Nu är det en Venus födelse, Jesus återuppståndelse och kanske till och med en jungfrufödsel(!?)

Har du sett trailern har du sett halva filmen. Har du sett Superman från 1978 har du sett 3/4 av filmen. Då borde man tycka att biljettpriset skulle vara 1/4 av de sedvanliga 90 kronorna. Det är bra specialeffekter, men de går inte upp mot konkurrenter som till exempel Brett Ratners X-men 3. En ny Supermanfilm har det snackats om i över 10 år. Regissörer och manus har avverkats en efter en. Tillslut bestämde man sig för att bara göra en film, lägga miljarder på marknadsförning för att får in vad de har betalat. Resultatet är en film som kan komprimeras i ett ord, tråkig. Skådespelarna är fruktansvärt stela och det får heller inget utrymme för att kunna skapa någonting eget för att de undergivet skall följa den gamla filmen. Jag skulle vilja, efter att ha sett Superman Returns, att Singer slutar göra filmer om superhjältar, för nu har han fallit över sin egen inbilskhet. Han stirrar sig så blind på att göra en ny "Batman Begins" kombinerat med Richard Donners version, att han inte ser att resultatet blir trivial, andefattig och tråkig.

Lägg märke till att jag har skrivit tråkig och inte dålig, för det finns ett litet underhållningsvärde i den. Dessutom är inte Brandon Routh lika värdelös som jag trodde han skulle vara, och det finns en liten twist som troligtvis skall leda till en uppföljare som väckte lite av mitt intresse. 1978 års version är ingen dålig film att vilja göra en fortsättning på, men alla filmer är barn av sin tid, och Singers mall är 28 år gammal. Kanske är det så att för många kan historien om Superman för att uppfattas en ny film som sällsam och fräsch. Två av fem till Superman Returns, kanske snudd på en trea, men inte idag.