Lembrowski

Funderade lite på Lasse Hallström i och med att hans två filmer som nu gått upp på bio kort tid efter varandra, An Unfinished Life och Casanova. Efter att ha sett filmtrailers och klipp från dessa två filmer är jag inte alls intresserad av att se någon av dem. Hallström hade sin stora period 2000-2002 i USA med Ciderhusreglerna och Chocolat som båda två blev oscarsnominerade (de vann ingenting någon av dem).

I en intervju i TV4 intervjuade Lasse Bengtsson Lasse Hallström, där det framkom att Hallström ansåg att Mitt Liv som Hund var hans bästa film, och att han aldrig skulle kunna göra en bättre film än den. Vad är det för inställning hos en regissör? Hallström måste ju sträva efter att kunna göra bra film, och inte stirra sig blind på att hans bästa film ligger 20 år bakom honom. Jag har svårt att se att Lasse Hallströms filmer, jag tycker inte de ger mig någonting alls, han är slätstruken, förutsägbara och tråkiga. Han har ju ingenting som utmärker honom, och han bemästrar egentligen ingen speciell del i filmskapandet tillfullo. Hallströms bästa filmer enligt mitt tycke är Mitt liv som Hund och What's Eating Gilbert Grape, men jag tror det är skådespelarnas och manusförfattarnas förtjänst. Jag har slutat tro på Hallström, och jag ponerar i att han aldrig kommer att göra någonting bättre än Mitt liv som hund, men egentligen har han inte gjort något bra alls.

Nu är jag kanske lite väl elak i detta inlägg, jag älskar film och ser allting från egendomliga franska filmer på nitratfilm till mainstream Amerika, och när en svensk gör film i Hollywood borde det ju vara väldigt intressant. Jag klarar inte av att se Hallströmfilmer producerade efter 1995, de är så uddlösa och mediokra att de framstår lika spännande som en novell ur tidningen Allers.