Lembrowski

Eftersom julens klimax ligger alldeles runt knuten får jag ta och redogöra för ännu två nya avsnitt av TV-kanalen Showtimes serie Masters of Horror. Denna gång är det två stora skräckfilms ikoner som har regisserat avsnitten.

Avsnitt nr. 7: John Landis som hade sin karriärs höjdpunkt i början på 80-talet, känd som regissören bakom "Animal House" och "Blues Brothers", men det var genom "An American Werewolf in London" han gjorde sig i namn inom skräckgenren. Förvandlingen från människa till varulv har fortfarande inte överträffats av någon filmmakare sen John Landis varulvsfilm. Michael Jackson var så imponerad av Landis film så han fick förtroendet att göra världen då dyraste musikvideo "Thriller" på samma tema som "An American Werewolf". Efter succén återhämtade sig aldrig Landis, han gjorde några taskiga komedier som "Spies like us" och "Three Amigos", liksom "Beverly Hills Cop 3" och "Blues Brothers 2000". Nåväl, Landis har alltid varit känd att då han sysslat med skräck gärna blandar in komik, vilket han har gjort i sitt avsnitt av Masters of Horror "Deer Woman". Enligt en gammal indiansk sägen finns det en kvinna som är det vackraste du någonsin sett, dock har hon ben som en hjort. Hon är ute efter att locka till sig män och sen döda dem. Det låter synnerligen helkorkat, men Landis lyckas genom sin humor göra avsnittet väldigt underhållande och jag garvar högt flera gånger. Däremot blir det inte särskilt skrämmande, men det är humorn som gör att Landis avsnitt sticker ut ur mängden, En stark trea.

Avsnitt nr. 8: "Cigarette Burns" av John Carpenter. Jag kan ju börja med att säga att jag är ett stort fan av Carpenters gamla filmer. Eller vad sägs om "Attack mot polisstation 13", "Halloween", "The Thing", "Ecape from New York" och "They Live", en diger samling riktigt bra klassiker. Men som många andra har även Carpenter tappat greppet inom genren idag, jag förlåter honom aldrig för "Ghosts of Mars" till exempel. Allt tvivel jag har om Carpenter idag suddas bort genom "Cigarette Burns" och Argento har inte längre gjort seriens bästa avsnitt. För en cineast tilltalar "Cigarette Burns" en väldigt mycket. Udo Kier (the man the myth the legend) anställer Norman Reedus för att leta fram en råkopia av filmen "La fin absolue du monde", en film som är inbäddad i en dimma av myter och hemligheter. Manuset till avsnittet har en del problem med logiken, t.ex. då det för Reedus karaktär tar bara en dag för att hitta mer än någon annan gjort på flera år (det räcker med att han går till en recencent och frågar honom). Carpenter lyckas, med hjälp av sin särpräglade egenkomponerade musik och sinne att skapa djup kontext, frambringa en mystik kring denna film som avsnittet handlar om, och det blir ett riktigt blodigt slut. Varför tilltalar den mig? Jag kommer igåg att jag som tonåring när man tillsammans med vänner försökte på alla sätt och vis hitta en film som hade det där mystiska över sig. Hela anledningen till att man dyker ner i reabackar bara för att hitta den där filmen som kanske finns, mytomsbunden som kanske någon har sagt är det värsta som någonsin filmats. Sist jag upplevde detta var för ett par veckor sedan när "Men behind the sun" kom in i butiken jag jobbar på. Jag har bara läst om den på internet, hur fruktansvärd den skulle vara, vilket i efterhand inte visade sig vara sant. Det är känslan som Carpenter har fångat i sitt avsnitt, filmen som inte går att få tag i, som är hemlig och som ingen utom ett par människor på jorden har sett. Fantastiskt, en rak femma på den.