Lembrowski

2000-talet har än så länge varit ett århundrade av remakes, det vill säga nyinspelningar på gamla filmer, som allt som ofta har varit av det sämre slaget än originalet. Processen är billig och Hollywood får ett recept som de vet har fungerat tidigare. Till de mest meningslösa nyinspelningarna räknar jag de amerikanska versionerna av asiatiska skräckfilmer, en chans att få amerikanerna att se lite icke-engelsktalande film byts ut mot en karbonkopia, se The Grudge, Dark Water etc. Den kanske absolut sämsta nyinspelningen genom tiderna måste vara Gus Van Sants Psycho från 1998 med Vince Vaughn i huvudrollen som Norman Bates, det går helt enkelt inte att se filmen utan att känna sig skändad. Sedan finns det också ett par remakes som visat sig inte vara så dåliga, t.ex. Dawn of the Dead, men nu har det kommit en film som skall visa hur en nyinspelning skall göras, Scorceses The Departed. 

Jag ställer mig in i hyllningskören till The Departed, det är en oerhört smart och slipad film, men bygger också på fantastiska Hong Kong filmen Mou gaan dou, eller Infernal Affairs, från 2002. The Departed är däremot inte en remake av det traditionella slaget, så lågt har Scorsese inte sjunkit än, utan han försöker verkligen göra något eget av historien. Genom att lägga handlingen i Boston och den irländska maffian ger Scorsese filmen en annan kulturell struktur som automatiskt förändrar hela filmen. I tidigare recensioner har skådespelarna hyllats och både DiCaprio och Nicholson har nominerats till Golden Globes. Jag ser däremot Scorseses användande av skådespelarna som genial före deras insatser. DiCaprios blandning av sorgsen och sårbar valpighet passar perfekt in som en infiltratör hos maffian, Matt Damons helylle svärmorsdröm passar in för att infiltrera polisen utan att bli misstänkt, och slutligen Nicholsons inre pondus med hans excentriska gester samt överdimensionerade mimik passar sällsamt bra till maffiabossen Frank Costello.

Jag håller fortfarande Infernal Affairs högre än The Departed, vilket kan handla lite om den förförståelse jag hade gentemot handlingsförloppet i The Departed innan jag såg den, dessutom spöar Tony Leung den klemige DiCaprio varje dag i veckan. Vad gäller priser kommer ett par Golden Globes att ramla in, Scorsese har en tendens att vinna många sådana, om han plockar hem en Oscar för The Departed är det snarare för lång och trogen tjänst som ligger bakom, för det är ju helt sjukt att han aldrig vunnit någon. DiCaprio kan mycket väl plocka hem en Oscar men i så fall för Blood Diamond.

Någon som tackar för framgången för The Departed är NBC som i mars kommer att börja köra serien The Black Donnellys, en serie som kommer att utspela sig inom den irländska maffian i Boston. Ett pilotavsnitt av serien gick i somras och var inte allt tokig.

Någonting jag skrattade mycket av är att skådespelarna i The Departed kör Bostondialekt precis som Pete i Family Guy vilket jag finner ytterst roligt i scener som skall vara allvarliga.

Betyg:

Cissi Elwin medverkade i lördagens (2/12) morgontv på TV4 pga av att hon igår lagt fram planerna på hur svensk film skall se ut i framtiden. Målet var att göra svensk film bättre menade hon, genom att producera färre filmer och lägga all kraft på dem. Vidare menade hon att svensk film har framgångsrika regissörer och att vi är stora utomlands. Även förhöll det sig så att hon, som inte kan något om svensk filmindustri, ger ett nytt perspektiv på hela svenska filmbranschen, och att Sverige skulle leverera en film i klass med Babel inom några år.

Svensk film har sedan i slutet av 90-talet åter och åter igen sagt att de skall fokusera sig på att producera färre filmer, ett löfte som de inte vidmakthållit. Svensk film har inte blivit bättre, dock kan även blinda hönor kan finna ett korn. Cissi Elwin är en optimist som måste inse att hennes ledarskap inte kommer att leda till någon omvälvning inom branschen om hon fungerar som filmkonsulenternas nickedocka och sitter och ljuger i TV. Svensk film är minimal utomlands, inte ens danskarna vill se vår skit, en Beckfilm är lika bra koncentrerat som 1 minut i Mordkommissionen. Jag skulle vilja ha en chef över Svenska Filmindustri som kan sluta hyckla och berätta sanningen för oss. Ett tips kan vara att sparka ut alla förlästa 68-vågenkärringar som sitter och leker konstkritiker när de delar ut sina bidrag. De är polare med meningslösa regissörer som Rickard Hobert och Kjell Grede, och slänger ut sina 20 miljoner till dem. Då får vi för tusende gången ett relationsdrama med Pernilla August och Jakob Eklund. Plantskolorna runt om i Sverige, som Film i Skåne och Film i Väst, kan jag hålla med Cissi Elwin om att de är väldigt viktiga, men så fort nya lovande regissörer får en chans stryper Svensk Filmindustri alla former av konstnärlig frihet, vilket Elwin sa indirekt i Nyhetsmorgon.

Jag anser att Sverige har bra skådespelare och bra regissörer som mycket väl kan utvecklas till genier. Det förhåller sig som så att Svensk Filmindustri gång efter gång underbudgeterar de nya projekten vilket slutar med att regissören får lägga in sin lön i filmproduktionen, eller tar bort efterbearbetningsdagar eller inspelningsdagar. Svenska filmskapare måste ändå få en rimlig chans att kunna vara kreativa och ha råd med att slutföra sin film på ett vettigt sätt. Den stora bristen i svensk film idag, som jag ser det, är manuskripten. Svenska manus är verkligen usla och den enda som idag kan skriva i Sverige är Björn Runge. Svensk film borde koncentrera sig på att skapa en skola för manuskriptförfattare och inte lita på den mossiga visionen från 60-talet om auteuren. Vettiga manuskript är ju inte bara ett problem i Sverige utan också för till exempel Hollywood.

Lugna er alla ute i Sverige för vi kommer att få 14 nya Beckfilmer och 12 nya Wallander dito. De är säkra pengar till Svensk Filmindustri så de kommer de aldrig att sluta massproducera svenskt polisskräp som saknar all vettig handling och återupprepar sig själva hundra gånger i rad. Därför att det ligger djup i den svenska folksjälen att rituellt se undermåligt filmskräp på söndagskvällen, som Freud skulle ha sagt.