Lembrowski

Efter Sylvester Stallones succé med Rocky Balboa var det självklart att även snacket kring en ny Rambofilm skulle förverkligas. Tonårshjälten från 1980-talet skulle vakna till liv inne i de sydostasiatiska djunglerna för att ännu en gång greppa ett överdimensionerat vapen och peppra ner gulingar. Sedan Rambo: First Blood Part II har figuren dels varit en bild av ogenomtänkt individuell heroism genom extremt våld och dels en figur för amerikanernas revansch i Vietnam. På 1980-talet drällde det av "return-to-Vietnam" filmer där Rambo och Chuck Norris Missing in Action stod i täten för en slags mental bearbetning av Vietnamtraumat. I dessa filmer förvandlades en krum och förvirrad vietnamveteran till en slags övermänniska som återvänder till Vietnam för att vinna. USA porträtterades i alla sammanhang som goda, kommunisterna som ondskefulla och kommunisterna porträtterades alltid på ett sådant sätt att de förtjänade att dö. Fiendernas handlingar var alltid ondsinta medan amerikanernas var heroiska och ädla. Det visade sig inte ha hänt så mycket på de 20 år som Rambo legat i dvala.

John Rambo bor inne i Thailands djungler där han letar fram giftiga ormar till en ormranch när han inte står och smider järn vid sin ässja. Till ranchen kommer ett gäng amerikaner utsända av kristna kyrkan i Colorado, beståendes av präster, doktorer och fredsaktivister. Rambo lovar att skjutsa gänget på sin båt till Burma efter att ha blivit tofflad av den enda kvinnan i sällskapet (spelad av Dexterkända Julie Benz). På vägen träffar den på ett gäng burmesiska pirater som Rambo skjuter ner innan han släpper av missionärerna och beger sig av hemåt igen. Amerikanerna blir tillfångatagna av militärjuntan och nu behövs Rambo återigen för att forsla in ett gäng legosoldater till Burmas djungler, och denna gången följer han själv med.

Är Rambo så värdelös som det går att tro? Faktum är att många luras att tro att den är bra. Så många att betyget på imdb.com ligger på 7.8 och över 40% har gett filmen max i betyg. Många anar konspirationsteorin att bolag går ut och röstar på sina egna filmer flera gånger om för att dem höga betyg på imdb.com. Många går däremot in med låga förväntningar och blir glatt överraskade att filmen inte är fullständigt värdelös.

Rambo har alltid lurat människor att tro att han är en revolutionär, han bär pannband, har långt hår och struntar i samhället som har svikit honom. Faktum är snarare att hans värderingar är konservativa och han hyllar individualism före kollektivism. Däremot kan jag inget annat än att känna mig lite varm om hjärtat när jag återser den gamla Rambo på samma sätt som jag gjorde med Rocky. Stallone har regisserat, producerat, skrivit manus och skådespelar i filmen och en sann auteur skall premieras. Ffilmen Rambo visar stundtals stor skicklighet i produktionen däremot är skådespeleriet inte riktigt på topp. Större delen av ensemblen består av TV skådisar med nämnda Julie Benz och Paul Schulze (som spelade prästen i Sopranos) i de större rollerna.

Filmen Rambo har en hög åldersgräns vilket jag tycker är bra. Något som jag poängterat under en längre tid är att Hollywood bara gör film för barn, alla har åldersgräns 11 och ingen vågar göra action med blod. Men i Rambo tar regissören Sylvester Stallone kanske i lite väl mycket och närmar sig Cannibal Holocaust vad gäller våldsaspekten. Människor sprängs i slamsor till höger och vänster, snipers blåser huvudet av elaka militärer likt GTA-spelen, hjärnor blåses bort i närbild och småbarn kastas handlöst in i brinnande bambuhus.

Tyvärr faller Rambo tillbaka i gamla mönster och fyller i slutändan inte åskådaren med samma känslor som Rocky Balboa gjorde. Istället blir det en bitter eftersmak när burmeser skildras så platt och innehållslöst, vad man än tycker om militärjuntor och kommunism. Å andra sidan kanske publiken förväntade en sådan film, men jag hoppades på större berättarskicklighet och nyansering som saknades i de tidigare Rambofilmerna. Frågan är nu vilken filmhjälte Stallone skall reprisera härnäst? Cobra eller Tango & Cash med Kurt Russell?