Lembrowski

TV-serien "Burn Notice" rullade i 12 avsnitt under sommaren på kanalen USA och lockade till sig en del fans. Själv såg jag serien men tyckte den blandade och gav. Framförallt var det kvalitén som varierade väldigt mycket i framförallt manus och skådespeleri. Det skall däremot sägas att jag ändå såg alla avsnitten och många av dem var underhållande, men den största anledningen var att den gamle kultskådisen Bruce Campbell hade en av de större rollerna i serien.

Agenten Michael Weston blir bränd av sina arbetsgivare som suddar ut hans identitet och stoppar alla hans tillgångar och dumpar honom i Miami. Där vaknar han upp övervakad av den vapenälskande Fiona, även före detta flickvän. Michael måste nu börja från botten och arbeta sig uppåt med ströjobb i jakten för att få reda på vem som brände honom, alltså gav Michael en "Burn Notice". Bruce Campbell spelar den avdankade Sam Axe som tidigare arbetat för olika agentfirmor och militären, men som nu mest njuter av ett gäng drink vid stranden och lurar FBI på villovägar.

Avsnitten följer ett viss mall, i varje avsnitt får Michael ett nytt jobb som ger honom lite pengar samtidigt som han kommer lite närmare sanningen om hans "Burn Notice". Serien utmärker sig också i att Michael vid ett par tillfällen varje avsnitt talar direkt till publiken via voice-over, små tips och råd om livet som spion, t.ex.:

"I'll take a hardware store over a gun any day. Guns make you stupid. Better to fight your wars with duct tape. Duct tape makes you smart. "

eller

"Know what it's like being a spy? Like sitting in your dentist's reception area twenty-four hours a day. Read magazines, have coffee, and every so often, someone tries to kill you."

Det funkar faktiskt helt ok och blir en del i vad som särskiljer serien. Sedan påminner "Burn Notice" också om andra klassiska serier som Magnum och Tropical Heat, genom konstellationen av karaktärer, format av serien och i miljön. Till och med manuset känns som om det är hämtat från 80-talet, väldigt enkelt utan större finess, mycket likt Magnum faktiskt.

Jeffrey Donovan, som spelar Michael, ingen bra skådespelare. Han fungerar som spionen med stenansiktet och gör actionscener bra, men i mer känsloladdade scener är han bedrövlig, för att inte ens prata om när han går undercover som en punkare eller fiskare med lokal dialekt. Jeezus. Birollskådespelarna Gabrielle Anwar, som spelar Fiona, och Bruce Campbell höjer serien. Mot slutet av säsongen skärper sig Donovan och manusförfattarna något.

Serien har fått en säsong till med 13 avsnitt, och det är en underhållande serie men ger inte speciellt mycket tillbaka, förutom 80-tals nostalgi tillsammans med Evil Dead Ash Bruce Campbell.

Superbad handlar om två killar, Seth och Evan, som har tre veckor kvar innan de slutar High School. Killarna är inte några populära figurer i skolan, bägge med sin oskuld kvar vilket de nu tänker råda bot på. De blir sällan inbjudna till fester, men när de nu blir det så lovar de att fixa sprit till denna. Genom sin bekantskap med über-nörden Fogell och hans falska Hawaiikörkort med namnet McLovin tro de sig kunna ordna spriten för att kunna bli "misstaget" som tjejer vill glömma dagen efter. Under dagen och kvällen rullar problem efter problem upp för Seth och Evan och festen blir mer och mer avlägsen. Kvällen utvecklar sig samtidigt till en odyssé där Fogell blir dödspolare med ett par poliser och Seth och Evan hamnar helt ur kurs för sin examensfest.

Filmen bygger på manusförfattarna till filmen Seth Rogens och Evan Goldbergs egna tonår och skildrar en dag ur deras liv. Det var egentligen meningen att Seth Rogen skulle spela sig själv, men produktionen drog ut på tiden och eftersom Rogen med sin djupa baryton och grova skäggväxt inte skulle ge en realistisk av en High School elev längre fick Jonah Hill istället chansen att göra huvudrollen, trots att han bara är ett år yngre än Rogen. Handlingen utspelar sig under ett dygn och på ett sätt liknar den många andra tonårskomedier, men manus är riktigt roligt och Jonah Hill och Michael Cera i huvudrollerna levererar replikerna strålande. Fogell alias McLovin som spelas av debutanten Christopher Mintz-Plasse får också en sidohistoria som är riktigt kul, och sannolikt kommer Mintz-Plasse alltid, för resten av sitt liv, bli ihågkommen som McLovin.

Jag tyckte filmen var helt fantastiskt rolig och jag har inte garvat så mycket på väldigt länge åt en komedi. Den är väldigt grabbig och svordomarna kommer tätt, som många andra filmer i genren, men trots allt är den skildrad med mycket hjärta och jag tror åtskilliga miljoner människor lätt kan identifiera sig med karaktärerna. Fogells sidohistoria kanske blir lite väl lång i mitten av filmen och drar ner tempot, men det förlåter man väldigt snabbt. Jonah Hills karaktär kan lätt bli irriterande eftersom han skriker ut varenda replik, men tillsammans med den blyge och lugne karaktären som Cera spelar blir det en perfekt balans. Superbad är bredvid Knocked Up den bästa komedin i år.

Regissören Judd Apatow och skådespelaren Seth Rogen har sedan de båda arbetade med Freaks and Geeks i slutet av 90-talet arbetat tillsamman i olika film och TV-serier. Deras arbete har resulterat i två av detta årets absolut bästa komedier, bioaktuella Knocked Up (På Smällen) och Superbad. Vad de har lyckats med är att hitta en nivå i sina filmer som tilltalar en bred målgrupp som går från tonåringar till medelåldern något som givit dem frihet från olika filmstudior i sina produktioner. Det stora genombrottet kom för de båda med 2005 års The 40 year old Virgin, som Apatow regisserade och Rogen spelade en större biroll. Apatow sägs även ha "fostrat" in Rogen i komedigenren, men även andra komiker som Steven Carell och Jonah Hill har honom som mentor. Ett sätt han arbetat ifrån är att involvera dem i hela processen av filmskapandet från manus till färdig produkt.

Deras komik bygger mycket på vulgaritet, sex, snusk men drar samtidigt också åt det sentimentala och nostalgiska hållet, vilket manifesterar sig i hur de älskar sina filmkaraktärer. Detta leder till ett mer genuint skådespeleri i motsats till skådespelare som, ofta i Hollywoodkomedier, vill ha någon form av ironisk distans till sina karaktärer. Vulgariteten ligger i dialogen och manifesterar sig sällan visuellt i filmerna. Manusen är välskrivna, fulla med populärkulturella referenser och drivs av ett nytänkande som leder till att de sällan faller i standardklichéer.

Apatows filmer har aldrig någon speciellt hög budget men lyckas alltid slå på biograferna. The 40 year old virgin kom från igenstans och drog in 133 miljoner dollar bara i USA, Knocked Up var det heller ingen som gav större notis innan den spelade in 147 miljoner dollar.

Kanske ska det inte dras för höga växlar på Apatow och Rogen, men de har på bara ett par månader lyckats leverera två av de bästa komedier som USA lyckats producera på väldigt länge.

Seth Rogen, Jay Baruchel och Judd Apatow