Lembrowski

Ännu har inte X-men inspirerade serien Heroes landat i Sverige än, men borde vara på väg då den erhöll ett par Golden Globe nomineringar till årets gala. Masi Oka spelar Hiro Nakamura i Heroes, en japan som kan böja tid och rum och som beger sig till USA för att stoppa en kärnvapenexplosion. För rollen har han nu fått en nomining för bästa biroll i en dramaserie, men möter tungt motstånd från Jeremy Irons (Elizabeth I) och Jeremy Piven som Ari Gold i Entourage (just nu är det ingen som knäcker honom i någon TV-serie). Masi Oka har även medverkat i Scrubs och en del enstaka avsnitt i diverse serier. Nu har han däremot blivit castad till filmen 21 som skall regisseras av den påtänkta regissören till Dallasfilmen Robert Luketic (även Legally Blonde). 21 ska baseras på boken Bringing Down the House: The Inside Story of Six M.I.T. Students Who Took Vegas for Millions som bygger på en verklig händelse om ett gäng studenter som lär sig räkna kort och blåser olika casinon på miljontals dollar.

Masi Oka har ett utseende påminner om en typisk asiatsik datanörd, och det är inte konstigt eftersom han själv i flera intervjuer sagt att han verkligen är det. Redan vid 12 års ålder medverkade han i Times magazine i en artikel som handlade om asiatiska "Whiz Kids", och enligt uppgift skall han ha en IQ på över 180. Masi Oka har fler strängar än så på sin lyra, han är kanske mest erkänd som CGI animatör, eller digital artist. Han har sedan slutet av 90-talet jobbat för George Lucasägda specialeffektsföretaget "Industrial Light and Magic", och Oka har arbetat med filmer som senaste Pirates of the Caribbean, samtliga tre nya Star Warsfilmerna, Hulken, Världarnas Krig etc. Det är sällan det går att se den kombinationen hos en skådespelare.

I slutet av april släpptes den 15år gamla TV-serien "Dinosaurs" på DVD i USA. Många kanske kommer ihåg att vi svenskar under 90-talet serverades denna serie på SVT, mycket p.g.a. att det var Jim Hensons produktionsbolag som producerade den (pedagogiskt med Sesame Street). Dinosaurs handlade om dinosaurfamiljen Sinclair, vars karaktärer inte var helt olik en amerikansk genomsnittsfamilj. Serien innehöll en hel del samhällskritik, moralkakor och comic-relief babyn "I'm the baby, gotta' love me".

Men vad sysslar då Hensons gamla produktionsbolag på med nuförtiden, efter alla muppar och fragglar? Jo nyligen gick Brian Henson, Jim Hensons son, ut och berättade om att de planerar att göra just långfilm på Fragglarna, eller "Fraggel Rock" som den heter där över atlanten. Planen var att den skulle komma ut under slutet av 2007 eller början av 2008. Handlingen ska inte vara någon fortsättning av serien, men ska innehålla alla kärnkaraktärerna. Medlemmar av Hensons produktionsbolag fick dock kort därefter gå ut och säga att först och främst är det fortsättningen på 80-tals klassiker The Dark Crystal som skall gå i produktion innan något beslut om en långfilm med Fragglarna görs.

Som jag sagt sedan länge att Peter Stormares död i tv-serien PrisonBreak lämnades väldigt öppen. Många har varit oroliga om han skulle komma tillbaka efter att ha blivit skuren i halsen av Robert Kneppers karaktär "T-bag". Efter att ha följt massmedias belysning av serien har det gått att läsa att Stormare skrev på för en säsong, eftersom inspelningsplatsen låg i Chicago och Stormare bor i LA. Då serien har blivit en enorm succé verkar iallafall Stormare valt att komma tillbaka till serien, kanske bara för ett par avsnitt, vem vet?

Prison Break har börjat köra igång i USA igen efter några månaders uppehåll. Detta är ju den nya trenden inom TV produktion i USA, produktionen ligger så tätt som möjligt mot visningstillfället att serier som inte går bra snabbt kan läggas ner, och serier som går bra kan snabbt återgå i produktion. Lost och Prison Break är två serier som det gått bra för, men jag tror aldrig det någonsin tidigare har lagts ner så många serier i USA som det har gjorts hösten 2005 och vintern 2006. Threshold, Firefly, Book of Daniel och LoveMonkey är några serier som knappt fått börja innan de lagts ner, t.ex. Threshold gick i 13 avsnitt, Love Monkey i 2.

Problemet med Lost och Prison Break är att det märks hur kvalitén i serien tappar fruktansvärt mycket mellan säsong ett och två. Kravet från TV bolagen är fruktansvärt stort, kriget och konkurrensen dem emellan är så hård nu att de måste ständigt leverera det mest populära programmet på Prime Time i landet annars flyttas programmet till en annan kanal där möjligheten att få tittare är minimal. Lost kommer inte att läggas ner eftersom det är så oerhört populärt världen över, men kvalitén i manus har sjunkit drastiskt under säsong 2. Författarna och producenterna får ingen tid att djupare kunna bearbeta manus eftersom det så snabbt som möjligt skall gå i produktion. Lost hade en väldigt påtaglig övernaturlig stämning under de första avsnitten, vilket i stort sett försvunnit nu. Där finns lite egendomliga åskmoln och småpojkar som spökar men i jämförelse med seriens början är Lost numera en mycket dålig såpopera. Intriger, minnesförluster och jungfrufödslar tillhör vanligheterna, snart kommer det väll elaka tvillingar och ”Dallas-Bobby” vändningar. Tyvärr anar jag att samma sak nu även hänt med Prison Break, saknaden av Peter Stormare är oerhörd, fängelsekänslan har översatts med mer intriger och spänningen är inte lika tät längre. Det har visserligen bara gått två avsnitt än av den ”nya” säsongen så jag hoppas ju att det vänder.

Kanske är det så att nyhetens behag lagt sig, serien är inte lika spännande längre och kraven är oerhört höga. En sådan skitserie som Alias kunde rulla på i fyra säsonger, Buffy The Vampire Slayer i sju, men en schysst sci-fi serie som Threshold fick en halv säsong, och Firefly fick en. Jag vill ha kontinuitet och tålamod från de amerikanska TV-bolagen, försök etablera serier under längre perioder samt ge produktioner tid och möjlighet att kunna förbättras. Just nu sjabblar de bort serier som hade kunnat bli legendariska.

Yes, avslutat en månads praktik på en gymnasieskolan i Halmstad, 11 lektioner i veckan, 8-16 varje dag (nästan) och att somna in tidigt på kvällen har varit vanligt. Under dessa veckor har jag mest sett på ganska ointressanta filmer, som två nya Wallanderfilmer. Mycket TV-serier som vanligt, en del som var riktigt dåliga och en del som visat potential. CBS nya serie "The Unit" var intressant då välkände manusförfattaren David Mamet skulle vara involverad i produktionen, men för mig kändes pilotavsnittet väldigt propagandistisk för Amerikas krig mot terrorn. Jag stängde av programmet efter 20 minuter. Förra veckan körde NBC igång en satsning på action/drama serien "Heist" och piloten som visades var riktigt bra. Serien är egentligen som man hade dragit ut Oceans Eleven på flera timmar i serieavsnitt, dvs ett gäng professionella tjuvar skall försöka göra ett storrån emot ett flertal banker på Rodeo Drive, men en kvinnlig polisinspektör (som verkar ha en del gemensamt med Tommy Lee Jones karaktär i "Jagad") gör allt för att kunna stoppa dem. En mycket lovande och bra pilotavsnitt, men hur skall de kunna följa upp med samma kvalité i kommande avsnitt är intressant att se.

Komediserien The Loop på FOX är kanske ett svar på den stora bristen av bra TVkomedi från USA. I bakvattnet i nedläggningen av Vänner och Frasier saknar USA bra TV-komedier. The Loop går i samma spår som Arrested Development, eftersom de båda är FOX produktioner, kanske är det så att sit-com är död? Precis som Arrested Development är The Loop en komedi med samma tempo som en sitcom, men saknar den påtagliga studiokänslan och livepubliken. The Loop handlar om Sam Sullivan som efter college är en av de fösta som får ett "riktigt" jobb som avdelningschef för ett Flygreseföretag, samtidigt som han försöker leva det unga festande och "slacker" livet med sina polare. Detta går givetvis inte ihop och leder till en del dråpliga situationer. Efter tre avsnitt har serien kanske inte nått någon speciellt hög nivå, men den är lovande.

Bloggen är död… länge leve bloggen!

Hallå alla bloggläsare!

Det är sällan jag uppdaterar min blogg nuförtiden, nyhetens behag har väll lagt sig. Ändå fortsätter jag att ett par gånger i veckan att uppdatera den, så ännu lever den!

Såg avsnitt 11 av serie Masters of Horror då en gammal bekant visade sig, Michael Moriarty. För alla som har sett Larry Cohens "It' alive" serie med de muterade bebisarna känner säkert igen Moriarty på hanns udda sätt att skådespela. Han visar aldrig någon inlevelseförmåga men genom röst och dialog skapar han sitt skådespeleri. Det egendomliga är att jag inte har sett honom i någonting på jättelänge, men när han nu visade sig som en åldrad man kunde jag inte undgå att känna igen honom. Bland alla dessa hundratusentals okända skådisar känner jag igen Moriarty genom hans sätt att skådespela, vilket måste tyda på att han skapar något eget och särpräglat. Så är Michael Moriarty den sämsta skådespelaren genom tiderna, eller är han ett av de största okända genierna? Jag låter frågan hänga i luften, för jag kommer inte fram till något svar.

För tillfället kollar jag på House MD, med den fantastiska Hugh Laurie, mer känd Svarte Orms sidekick som alltid spelade adelsmannen, dvs inte Baldrick. Jag måste säga att jag fortfarande ibland inte kan se honom i rollen som Dr. Gregory House i House MD, utan att se alla de roller han tidigare gjort i Svarte Orm. Nåväl, House MD är en sjukhusserie, något som jag aldrig tidigare gillat, men Hugh Laurie spelar en skönt cynisk snubbe som haltar omkring och lägger sköna, bittra kommentarer till sina patienter. Formatet på serien däremot är jag skeptisk till, och jag hoppas verkligen att det kommer att ske någon ändring i den under kommande avsnitt. Varje avsnitt är nämligen precis likadant, en patient får någon konstig sjukdom i början på avsnittet, bara ett team kan rädda denna patient, de ger patienten fel behandling så patienten håller på att dö, men i slutet kommer Dr. House på hur man kan rädda patienten och allt blir frid och fröjd. House MD är en enmans-show med Hugh Laurie, vilket han blev Golden Globe belönad för i förra veckan, som är värd att se för hans skull.

Imorgon har Rome premiär på Canal+, denna kritikerhyllade serie från HBO som tidigare gjort serier med historisk anknytning som t.ex. Deadwood och Carnivale. Rome är tidernas dyraste TV-serie sägs det, och det syns att det ligger stor möda bakom varje bild i den 12 avsnitt långa säsong 1. BBC har även medverkat som producent till Rome vilket märks i närvaron av många brittiska skådespelare.

Rome utspelar sig från Caesars erövringar i Gallien till hans död, man följer det politiska rävspelet som ligger bakom hur den romerska republiken blev en diktatur. Parallellt följer vi den fängslande historien om Lucius Vorenus och Titus Pullo, i 13 armén bakom Markus Antonius. Det är lite av en "buddyfilm" känsla över hela den delen historien, inte helt olika Asterix och Obelix förhållande roligt nog. Lucius den intelligente och principfaste, och Pullo som den starke och våldsamme. Givetvis är karaktärerna mer nyanserade än så men det finns en viss likhet med de tecknade oövervinnerlige Gallerna. Rome innehåller väldigt mycket sex och våld utan att be om förlåtelse för det, dvs att det är en rak berättelse om hur det förmodligen var, vilket även innebär att serien är gjord för vuxna, till skillnad från nästan alla Hollywood-filmer som produceras idag.

Scenografin är verkligen bra i serien, en bättre bild av romartiden har tidigare gjort. Skapandet av miljön är verkligen påtaglig, utan att försöka "fläska på" som med långa svepande översiktsbilder a la Pete Jackson. Skådespeleriet är synnerligen välspelat av dessa rutinerade britter. Kevin McKidd (Dog Soldiers, Trainspotting) som Lucius Vorenus är bra, likaså Ray Stevenson (King Arthur) som Titus Pullo, men det är Polly Walker som spelar den cyniske intrigmakerskan Atia of the Julii som lyser starkast av alla medverkande. Ciarán Hinds är Caesar med oerhörd kraft och pondus verkligen och det är riktigt bra casting hela serien igenom. Någonting jag speciellt gillar med Rome är att de inte gjort klichébilden av Caesar, han går inte runt och drar töntiga citat som "tärningen är kastad" eller "även du min Brutus".

Efter att ha hyllat serien nu så måste jag ta upp vad jag tycker är mindre bra med serien. Realismen är verkligen påtaglig i serien, men sanningshalten i serien är mycket mindre än vad den ger sken av. Det finns knappt några ordentliga historiska källor från denna tid och mycket bygger på spekulationer, samt bör det belysas att många av karaktärerna fiktiva. Det måste man ha i åtanke när man ser serien, att detta är endast underhållning, eller vad man i USA kalla ”edutainment”. Ett kanske mer påtagligt problem är att serien stagnerar i mitten, efter ett par fantastiska avsnitt uppstår en bit av manuset som går på tomgång. Den politiska utvecklingen skall presenteras för att tittaren skall förstå händelseutvecklingen som leder fram till Caesars död. De avsnitten som inkluderar Cleopatra uppfyller inte någon särskild betydelse, och påverkar aldrig grundstoryn. Det är mest ett bihang som är med för sakens skull, och vad Caesars relation med Cleopatra betydde bryr sig egentligen ingen om.

När jag sett klart serien ville jag ha mer, Octavianus, den framtida kejsar Augustus, har en stor roll i serien vilket leder till nya inspelningar kommer att upptas i mars och säsong 2 tros kunna ha premiär under första halvåret 2007. Frågan är om de sedan fortsätter med de verkliga psykopaterna Tiberius och inte minst Caligua. Då är man inne och trampar på den fantastiska serien "I Claudius" revir.

Rome är verkligen den kvalitetsmässigt bästa serien på mycket länge, kanske någonsin, och den är värd alla hyllningar. Den har sina brister, men stundtals är den verkligen helt fantasiskt underbar. Riktigt stark 4 av 5, det är vissa delar av manuskriptet som stjälper betyget 5.

Fox letar vidare efter en vinnande serie i den amerikanska TV världen. Efter att ha fått lägga ner en mängd serier (se Family Guy säsong 4 avsnitt 1) försöker man ge sig på ett tema som tidigare fungerat väldigt bra både som TV serie och film, nämligen fängelser. OZ är en av de senare årens största serier inom genren, men filmer som Nyckeln till frihet och Flykten från Alcatraz är mer besläktade till TV-serien Prison Break. Namnet på serien ger en ganska klar uppfattning om vad som komma skall, nämligen en rymning. Denna serie borde vara väldigt samhälleligt aktuell med tanke på alla rymningar som pågått på svenska fängelser under de senaste åren.

Prison Break handlar om två bröder, varav den äldsta, Lincon, (Dominic Purcell, bl.a. Blade Trinity) hamnat i "death row" efter att ha mördat vicepresidentens bror. Den yngre, Michael, (Wentworth Miller, bl.a. Stelth och Underworld) börjar undersöka fallet och upptäcker att hans storebror är oskyldig. Han inser att tiden för att driva igenom en rättslig process är för kort och han börjar planera för att kunna bryta ut sin bror ur fängelset. Genom studier av fängelsets "Blueprints" tatuerar han in (dolt i gotiska mönster och annan symbolik) mått, kartor och namn som hjälper honom att bryta sig och sin bror ut ur fängelset. Och genom ett planerat misslyckat bankrån hamnar han på samma fängelse som sin bror och arbetet för rymningen kan börja. Parallellt arbetar Lincons exflickvän, som är advokat, med hans fall och ju närmre sanningen hon kommer desto farligare fiender möter hon. Intressant för en eventuell svensk TV publik är att Peter Stormare spelar en framträdande roll som rysk maffiakille, som styr det mesta på fängelset genom sina kontakter.

Wentworth Miller gör en stabil insats, och överlag är skådespeleriet acceptabelt utan att någon direkt glänser. Karaktärerna är ganska bra utmejslade, men efter ett tag känns parallellhandlingen utanför fängelset ganska tråkig. Manuset har en tendens att upprepa sig men grundhistorien är tillräckligt bra för att täcka dessa misstag. Serien börjar väldigt bra, men efter ett tag när man lärt känna seriens upplägg och karaktärer rör den inte på sig särskilt mycket. TV serier om fängelser är oftast spännande eftersom det är en värld vanliga människor inte kommer i kontakt med. Prison Break är, som brukligt inom genren, en mörk skildring av fängelset, men i jämförelse med andra som nästan tvångsmässigt måste innehålla homosexuella våldtäkter och blodiga uppgörelser, lyckas Prison Break mildra lite av det innehållet, trots att det förekommer. Prison Break motiverar allt våld som inträffar, och karaktärernas bakgrund bidrar till att man som publik accepterar det hårda klimatet som råder i fängelset utan att det bli överdrivet.

Till Prison Break skulle jag på en skala mellan 1 och 5, där fem är högst, ge en stark trea, snudd på fyra.

Såg precis delar ur dokumentären "Hopp" på SVT 1, som jag tyckte var helt fantastisk. Denna dokumentär låg helt i klass med andra klassiska dokumentärer som SVT har producerat genom åren, t.ex. en som handlade om "Skär-sliparen" i Skåne och en annan som jag tror heter "Vilsen i Vinslöv" som handlade om en handfull människor i orten Vinslöv, bl.a. professionella minigolfare. Jag ramlade av en ren händelse in mitt i "Hopp" då jag zappade mellan kanalerna och väntade på att Filmkrönikan skulle börja, men jag fastnade direkt för den kusigt realistiska vardags/samhällsrealismen i dokumentären. För er som är intresserade går "Hopp" igen kl. 16.00 på söndag och jag kommer att sitta fastnaglad framför TVn för att ännu njuta av denna lätt bisarra, partikuljära och tragikomiska dokumentär. "Hopp" handlade om två tillfrisknande alkoholister, som av någon anledning väljer att inköpa en Hoppborg och beger sig till Gotland under sommaren för att medverka på olika marknader och sommarjippon med den. På Gotland träffar de flera olika "original", kufar eller särlingar om ni så vill, som präglar deras vistelse på ön. André och Fredrik som de tillfrisknande alkoholisterna heter, spenderar de första dagarna med att supa ner sig, för att sedan börja knapra antabus och till slut inse någonting om livet (såsom det ska vara?). Av någon outgrundlig anledning har en av dem på sig en sumo-balettdansös-kostym (med bröst) som är helt obetalbar att se. Fredrik springer på en hippietjej vid namn Valerie, som jag var tvungen att leta fram textningen på text-tv för att kunna förstå, och i ensamhet och desperation fäster sig Fredrik vi denna Valerie. En annan helt fantastik scen är när de båda skall meditera och Fredrik, som satt sig under ett träd, får ständigt en barrig gren i ansiktet men fortsätter att spela med i Valeries helsjuka seans. André som saknar en faderfigur i sitt liv fäster sig vid en gammal fiskare, som äger en husvagn som André och Fredrik bor i under sin vistelse på Gotland. Ibland tjänar grabbarna pengar på sin hoppborg, men det är fruktansvärt kul att se dem ta hand om alla sommarsvenskarna barn, för att i andra stunden drabbas av panikångest och knapra antabus. Visst ska man inte skratta åt det tragiska, men det är väll den svenska stereotypiska gemytligheten man skrattar åt.

Dokumentären äkthet, och människornas äkthet i den, är något jag sällan ser i andra dokumentärer. Det lilla hopp som André och Fredrik håller fast vid genom sin hoppborg är inspirerande för åskådaren att se. Grabbarna är sympatiska och man känner empati med dem, utan att utmåla dem till martyrer. Miljöerna de befinner sig i känns identifikativ för mig vilket bidrager till den äkthetskänsla jag får när jag ser dokumentären.

Videon är laddad på söndag!