Massakern i Nanking
Dokumentären handlar om den japanska ockupationen av Nanking (dåvarande Kinas huvudstad) under slutet av år 1937 och början av 1938. Ockupationen är en av de mest vedervärdiga under modern tid och har belysts tidigare i ett par asiatiska dokumentärfilmer. Vi i västvärlden är däremot inte riktigt medvetna om den våldsamhet och grymhet som japanerna behandlade den kinesiska befolkningen under deras erövring av Kina. I den europeiska historieundervisningen är det andra mer geografiskt närbelägna incidenter som spelar en avgörande roll. Något som gör att denna del av världen ofta glöms bort.
Japanerna ockuperade Kina i slutet av 1930-talet och deras metoder var fruktansvärt makabra. Tortyr och våldtäkter bemängdes med japanernas historiska förkärlek för stålblad och dekapitering. I efterhand har historiker räknat ut att ca 200000-300000 människor dödades och ca 20000 våldtäkter ägde rum under de två månader som ockupationen av Nanking pågick. På plats fanns en grupp västerlänningar som i huvudsak bestod av amerikanska missionärer och tyska nazistiska affärsmän, som tillsammans upprättade en säkerhetszon i staden för utlänningarna och flyende kineser. Det var genom deras brev, dagböcker, fotografier och filmer som massakern i Nanking kan bevisas ha ägt rum. Det är dessa källor som dokumentären är uppbyggd kring.
Regissören heter Bill Guttentag och Dan Sturman och är både oscarsbelönade dokumentärfilmare. De använder i filmen ett grepp som jag verkligen gillade och som jag tror kommer att bli mer vanligt framöver. Ögonvittnen till dokumentärfilmer som handlar om exempelvis andra världskriget blir färre för varje dag som går. Ett problem som Guttentag och Sturman kringgår genom att låta skådespelare recitera brev och dagböcker från de västerländska ögonvittnena. Detta görs återhållsamt, professionellt och med stor inlevelse, resultatet blir väldigt bra. Skådespelarnas recitering blandas samman med ögonvittnen och är väldigt gripande.
Nanking (2007) är en skakande dokumentär om en i väst förbisedd händelse som bör lyftas fram. Bilderna från massakern har Guttentag och Sturman letat fram under flera års tid och sammanställt i dokumentären. Hantverket i är ytterst kompetent och regissörerna är inte ute efter att förtala japaner på något sätt utan fokuserar på krigets helvete och mänsklighetens förmåga till motbjudande gärningar. Något som regissörerna tar sig tid att berätta.
En av de ledande nazistiska affärsmännen som ledde den säkra zonen i Nanking, John Rabe, kommer att få sin egen biopic (bigrafisk film) med premiärdatum i Tyskland under 2008.
