Lembrowski

Likt den första filmen om Hellboy som kom för fyra år sedan bygger uppföljaren Hellboy II - The Golden Army på Mike Mignolas Dark Comic serie, Guillermo del Toro regisserar och Ron Pearlman spelar rollen som den cigarrökande demonen. Kombinationen av action, humor och del Toros unika fantasi var föreföll annorlunda i jämförelse med andra serietidningshjältar som gick upp på vita duken under denna tid. Guillermo del Toro vara bara ett steg från att få ett stort genombrott, något som kom med Pans Labyrint för två år sedan och efter den fick del Toro en uppsjö filmerbjudande och fans. På forum runt om i världen har Hellboy 2 tillsammans med The Dark Knight ofta nämnts som en av de mest emotsedda filmerna under året och om en månad har den biopremiär i Sverige.

Hellboy II - The Golden Army tar vid ungefär där den första filmen slutade. Hellboy och Lizz har flyttat ihop och försöker passa ihop sina liv för att de ska kunna klara av en relation, något som resulterar i en del "explosiva" gräl. Under tiden håller den vampyrliknande prins Nuada på att försöka sammansätta den brutna kungakronan vars samlade bitar ger den rätta ägaren makt över den oförstörbare gyllene armén. Efter att en antikvitetsauktion blivit attackerad av prins Nuada tvingas de amerikanska myndigheterna att kalla in sitt hemliga vapen Hellboy och hans medhjälpare Lizz, som kan frambringa eld, samt Abe Sapien, en undervattensfigur med ett stort intellekt. Efter att ha blivit attackerade av små elaka kalciumälskande varelser inser de att de kommer att behöva förstärkning som kommer genom Johan Krauss som är helt förkropplsigad av elektroplasma, som ser ut som gas. Spåren som de finner leder ner till Trollmarknaden som ligger under Brooklynbron.

Paragrafryttaren agent Myers, som bar en av huvudrollerna i den första filmen, har förflyttats till Antarktis och medverkar inte alls i uppföljaren. Många av agent Myers karaktäristiska egenskaper kommer dock igen den nye figuren Johan Krauss som är en varelse i gasform och som förkroppsligas i en dykardräkt. Rösten till tyskbrytande Johan Krauss görs underhållande nog av Seth MacFarlane, skapare av den tecknade satirserien Family Guy där han också gör många av rösterna.

Hellboy 2 är lika bra som sin föregångare om inte bättre. Balansen mellan komedi och action är välbalanserad, men den stora skillnaden är att del Toros fantasifullhet har fått löpa friare och genom hela filmen bekantas vi med nya mytiska figurer. Det påminner ibland om när man som liten såg Stjärnornas krig första gången, och ibland som några scener ut Men in Black. I en scen som utspelar sig på Trollmarknaden under Brooklynbron svämmar bilden över av nya egendomliga figurer. Prins Nuada som är anatgonisten i filmen för tankarna till en annan film som del Toro regisserat, Blade II.

Ron Pearlman som spelar Hellboy är en stor anledning till framgången med filmerna, han är förträfflig i huvudrollen och är kanske den skådespelare i världen som är bäst på att agera genom ett tjockt lager latex. I rollen som Lizz ser vi den melankoliske Selma Blair, en aktris som aldrig riktigt lyfts i mina ögon men som gör en rekorderlig insats denna film. Abe Sapien spelas av Doug Jones, som också gjorde Silversurfaren i Fantastiska Fyran, gör ett C3PO aktigt intryck men har betydligt mer karaktär. Den i mina ögon bästa scenen i Hellboy 2 är när Hellboy och Abe Sapien i en ganska homoerotisk scen dricker öl och sjunger Barry Manilows "Can't live without you", klassisk.

Det enda problem jag hade med filmen var att den kändes stundtals forcerad, att mycket skulle hinnas med under kort tid utan att nyanseras. Detta hände särskilt i de romantiska avsnitten och blev därav tämligen löjliga. Sedan var filmen kanske lite för fjäskande för publiken med några lite för billiga skämt och sikte mot lägre åldersgrupp. Filmen handling i sig kan också förefalla lite i tramisgaste laget då Hellboy 2 är mer saga än den första filmen.

Jag gillar Hellboy. Han är inte anspråksfull som Batman, töntig som SpiderMan eller nyansfattig som Hulken. Hellboys destruktiva missbrukarpersonlighet som balanseras upp av hans komiska tajming och de facto att han en dag kommer att leda till jordens undergång är intressant. Äventyret ramas dessutom in av 2000-talets Terry Gilliam och ger ett imponerande, fantasieggande och underhållande resultat. Svag fyra.