Fantastiska Fyran vill bara underhålla

Fantastiska Fyran är ett barn av sin tid, skapade av Stan Lee på 60-talet präglades serien av både demokrati och modernare samhällsproblem. Till skillnad från andra superhjältar som Spiderman och Hulken är "Fyran" ett team med ett delat ansvar för sina handlingar och världens problem. Fantastiska Fyran bröt också i sin stil med konventionella traditioner i genren, dels då de ofta är ovänner och tjafsar med varandra och dels hur de istället för att gömma sig bakom hemliga identiteter anammar kändisskapet.

I Fantastic Four: Rise of Silver Surfer upplever jorden extrema klimatförändringar, någonting som kopplas till ett egendomligt fenomen i form att ett ljussken. Samtidigt ska Mr Fantastic och Invisible Woman ska gifta sig med Johnny Storm och The Thing som best men. Ständigt påpassade av både paparazzifotografer och olika säkerhetstjänster gör de två nu sitt femte försök till ett bröllop. Inder ceremonin väljer dock wedding crashern, tillika intergalaktiska superskurken Siversurfaren att göra ett besök. Det visar sig snart att han har kommit till vår planet för att suga ut naturresurser och energi till förmån av sin härskare Galactus. Trots att jag fått beskrivet för mig av en välbevandrad serienörd vad Galactus är så kan jag mest beskriva det som något Stan Lee hittat på efter ett stort antal tabletter Lucy.

Filmen bygger löst på The Galactus Trilogy som publicerades mellan mars och maj 1966. Kanske är det just enkelheten i historien och lättsamheten som får mig att känna just arvet från detta decennium. För vist är Fantastiska Fyran mer 60-tals kitsch än kolsvart Batmantolkning. Denna lättsamhet bidrar till både fördelar och nackdelar. Nackdelen är att filmerna inte når, eller ens vill nå, ett emotionellt eller intellektuellt djup, fördelen att en känsla av uppfriskande och enkel serietidningstolkning, som står för vad den är och vill inte vara mer än en popcornsrulle för semesterslöa ungdomar. Den är mer självironisk och vill bara underhålla utan förväntningar.

Men är den bra? Jag tycker att castingen är riktigt bra, de har fått bra skådespelare i rätt roller, även om Chris Evans som Johnny Storm (Human Torch) är svag stora stunder av filmen. En skådespelare som sopar mattan med dem alla är en av mina favoriter, bland många andra, ständige birollskådisken Andre Braugher som spelar General Hager, alltid lika cool. Annars är Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer inte en speciellt bra film, men den försöker knyta an till högaktuella klimatfrågan och det är ett finurligt gjort. Annars är manuset tunt och intrigerna mellan figurerna känns väldigt simpla och förutsägbara. Actionsekvenserna ser oftast riktigt snygga ut men jag tycker aldrig de får till effekterna till Mr. Fantastics gummilekamen, de ser animerade ut (t.ex. som stora delar av Matix Reloaded), och det sabbar verklighetsintrycket. All film går ut på att vi ska köpa det som utspelar sig hur overkligt det än är, men om något ser fejkat ut när allt annat är så välpolerat så bryts verklighetsintrycket, vilket animeringen av specialeffekterna gör i denna film. 

Summerat är Fantastic Four: Rise of Silver Surfer en lättsam film som vill underhålla snarare än beröra och är lika ofarlig som Allsång på Skansen.


BetygBetyg

image105



och vem minns inte NES 8-bit spelet Silver Surfer?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0