Lembrowski

Så har den kallats av många Mikael Håfströms film 1408 med John Cusak i huvudrollen, och givetvis med Stephen King som författare till novellen som filmen bygger på. De senaste King-filmatiseringarna har varit skrämmande dåliga som till exempel Dreamcatcher och Secret Window, likaså Håfströms Derailed vann inga större beundrarskaror i Hollywood. Med 1408 hår många hoppats på att de båda ska upprätta sig.

John Cusak spelar avdankade spök-guide författaren Mike Enslin som reser runt bland olika hemsökta hotell för att skriva ner dess historier. I stort sett tömmer han minibaren och lyser lite med en ultra violett lampa för att sedan däcka på sängen lagom intresserad av sitt företagande. Han utnyttjar hotellägarna för sprit och ägarna utnyttjar honom för reklam. En dag dimper det ner ett vykort från The Dolphin Hotel med texten "Don't enter 1408". Efter digra försök att checka in slutar det med att hotellchefen Olin, spelad av Samuel L Jackson, berättar om rummets blodiga historia för Enslin. Detta eggar honom ännu mer och till slut får han nyckeln och kliver in i rummet med Olins röst bakom sig ?It?s an evil fucking room?.

Nu vill jag motsäga vad jag tidigare sa i första stycket, Stephen King behöver inte revanschera sig, han är kungen av skräck, vår tids Edgar Allan Poe. Och vad Mikael Håfström beträffar så revanscherar han sig inte riktigt men lyckas göra sin bästa film sedan Ondskan. Den som däremot gör filmen sevärd är John Cusak. Han är mycket bra i sin rolltolkning och lyckas skapa ett trovärdigt porträtt av karaktären som sakta sjunker djupare in i bland sina demoner och sin galenskap. Sedan är ju alltid John Cusak sig själv i alla filmer han gör, och den som förväntar sig något annat kommer kanske att bli besviken, men jag tycker han är perfekt rollbesatt.

Håfström refererar ofta till Kubricks The Shining i sin film, och han är väl medveten om likheterna i historien. Författaren som blir galen, påverkan från rummet/byggnaden/platsen, ett hotell som har en blodig historia, första offret heter Grady (som mördaren i The Shining), alla likheter som Håfström späder på med långa blodröda korridorer, steady-cam åkningar, även John Cusaks agerande påminner stundtals av Jack Nicholsons. Skall Stephen King refereras till någon av sina gamla filmer är det The Shining vilken är den bästa filmatiseringen någonsin av en King historia. Kanske är det just därför publiken i USA har tagit emot filmen såpass bra för att den just påminner om skräckklassikern?

Det är också intressant för när "The- splat-pack" med Eli Roth i spetsen vinner mer terräng inom skräckfilmsgenren lyckas 1408 som är ganska blodfattig ändå bli skrämmande och ge kalla kårar. För det är en bra film, om än en mer klassiskt formad skräckhistoria än vad det vanligtvis är nuförtiden. Samtidigt höjer den sig kanske inte till något extraordinärt och den skrämmer ju inte vettet ur mig, utan ger mig lite småmysig gåshud. Foto och manus är lite platt och historien spretar åt olika håll, men Håfström lyckas knyta ihop den bra. Idéfattigdomen som King lider av sänker också betyget för det känns som att han har berättat denna historia innan både bättre och mer skrämmande.