Lembrowski

Filmen Pathfinder bygger på en serie från Dark Horse Comics och handlar om en konflikt mellan vikingar och Nordamerikanska indianer. I ett strandat vikingaskepp finner en indiankvinna en pojke som hon tar med sig till sin by och väljer att uppfostra och han får namnet Ghost pga. sitt bleka skinn. Ett antal år senare anländer fler vikingar som plundrar, bränner och mördar alla i byn utom Ghost och han inleder blodig hämnd mot sin det folk han ursprungligen kommer ifrån.

Filmen har gemensamma nämnare i sin handling med Mel Gibsons Apocalypto, men där Mel engagerade sig lite i sina karaktärer lämnar istället Pathfinder utrymme för ständigt svärdsvingande och CGI animerat blod. Regissören bakom filmen heter Marcus Nispel, en framgångsrik tysk musikvideoregissör med nyversionen av Motorsågsmassakern på sitt CV. Det märks precis som i många andra musikvideoregissörers långfilmer att ytan är välpolerad men innehållet är värdelöst. Hur är det man brukar säga? Skit målat med guld är fortfarande skit. Vilken stämmer överens med Pathfinder.

I huvudrollen finner vi Karl Urban som någon kanske känner igen senast från långfilmsversionen av TV-spelet Doom men som främst etablerade sig genom att spela Eomer i Sagan om Två Tornen och Kungens Återkomst. I Pathfinder är han dålig och bevisar ytterligare en gång att han inte kan bära upp en huvudroll. Sedan får Urban inte en chans att kunna göra något som helst med det lövtunna manus filmen har. I större delen av filmen ser vi (nästan ironiskt) stereotypa vikingar springa omkring i motljus jagandes Karl Urban i slow motion. Inte ens actionsekvenserna är bra, utan är tröttsamt gjorda och dessutom stulna från både King Arthur och Apocalypto. Hela filmen känns vara gjord med en enorm ovilja att genomföra projektet.

Pathfinder är en praktkalkon i mångmiljonklassen (-16 miljoner dollar i box office) och har stressats ut på dvdmarknaden bara 3 månader efter sin amerikanska biopremiär vilket måste vara någon form av rekord.