Lembrowski

Sommaren är en perfekt tid för film då TV är fylld med gamla repriser, töntiga nöjesprogram och allsång, vilket betyder att kvällarna är perfekta för film i alla dess former, gärna tillsammans med en kall dryck och en bordsfläkt.

Cars
Pixar och Disney har tillsammans skapat flera framgångsrika filmer tillsammans vilket mer har varit Pixars förtjänst än Disneys. Detta samarbete upphör däremot inom ett par då Pixar anser att Disney åkt snålskjuts för länge på den framgångsrika Pixartåget. Cars handlar den kaxiga bilen Lightning McQueen som är rookie i den största rallyserien Piston Cup. Kampen om trofén blir delad vilket leder till en slutgiltig batalj i Kalifornien mellan endast tre bilar. På vägen dit inträffar ett mindre missöde i transporten och McQueen virrar bort sig i det amerikanska inlandet. Han blir strandsatt i en mindre ort, Radiator Springs, där han i panik saboterat den stora genomfartsleden, och han blir dömd till att reparera skadorna. Här träffar McQueen på den ena kufiske figuren efter den andre.

Hur skulle man kunna ge bilar karaktär undrade jag sedan jag sett trailern. Klassisk tecknat har ju oftast djur som får människors egenskaper, men bilar? Herbie har jag sett och den bilen är inte mycket till personlighet. Efter att ha sett Cars insåg jag att Pixar faktiskt lyckats ge bilarna mänskliga drag och personligheter på ett väldigt övertygande sätt. Sen kan man ju bara spekulera i hur det går till när de, ja, får små bilar eftersom de uppenbarligen har en sexualdrift. Pixar överträffar sig själva i snygghet och detaljrikedom, fantastisk animation som verkligen är "cutting edge", i racingscenerna kan man till och med se slitna däckfragment på banan. Handlingen är dessvärre ganska rutten på sina ställen. Charmerande glesbyggdspolitik och moralklyschor om familj och vänner står mig upp i halsen. Den vuxna publiken ser ganska snabbt var filmen är på väg och förutsägbar är bara förnamnet. Ändå lyckas Pixar göra en underhållande film utan övercasting av "kändisröster" i varenda karaktär, Owen Wilson och Paul Newman till trots så är det inte många i Sverige som vet vem Bonnie Hunt och Larry the Cable Guy är. En trea av fem.

Find me Guilty
Vin Diesel vill göra allt nu för att inte fastna i kategorin actionskådespelare och gör just nu en Schwarzenegger, komedier som tilltalar den breda befolkningen, först The Pacifier och nu Find Me Guilty. För regin står meriterade Sidney Lumet som hade sin storhetstid på 70-talet med Al Pacinorullarna Serpico och Dog Day Afternoon. En av mina favoriter Pete Dinklage (The Station Agent, Threshold, Living in Oblivion) medverkar i Find me Guilty och är som vanligt briljant.

Filmen bygger på en sk. "verklig händelse" då gangstern Jackie DiNorscio väljer att försvara sig själv i USA största och längsta maffiarättegång. De andra maffiakillarna anser att Jackie förstör deras chanser i rättegången eftersom han inte kan någonting om juridikens ramar och uppför sig som en pajas. Filmen kretsar kring DiNorscio eget försvar samt intrigerna mellan maffiamedlemmarna.

Find me Guilty är inte en bra film, vilken jury skulle ta en pajas som Jackie DiNorscio på allvar när han drar underbältetvitsar i rättegångssalen? Ingenting i filmen griper tag i publiken och rättegångsdramat är väldigt dåligt regisserat. Filmen blir inte spännande och åklagarens åtal är tunt som silkespapper, vilket resulterar i att den dramatik som en rättegång innebär inte finns med i filmen. Vin Diesel klarar inte av denna typen av karaktärskådespeleri (egentligen skulle Joe Pesci spelat rollen), men Diesel försöker så gott han kan, gör en DeNiro (dvs går upp i vikt för en film), har hår på huvudet, men ingenting hjälper. Två av fem för den är ganska underhållande.